Skellefteälven

Skellefteälven,^[1][2] Skellefte älv eller Skelletelva (pites. Seldutiedno, umes. Syöldateiednuo) är en av de stora norrlandsälvarna i Sverige, ca 410 km lång totalt. Avrinningsområdet är 11 731 km²^[3] och har ett flöde vid mynningen i Bottenviken på 162,5 m³/s^[4]. Den rinner upp i Ikesjaure, Arjeplogs kommun i västra Lappland, och avvattnar de tre stora sjöarna Hornavan, Uddjaur och Storavan, strax nedströms den sistnämnda har älven ett flöde av 107 m³/s vid Slagnäs.^[5] Nära älvens mynning i havet ligger staden Skellefteå.

Skellefteälven
Älv
Älven vid Arjeplog.
Land	Sverige
Världsdel	Europa
Källa	Seldutjåhkå
Mynning	Skellefteå
Längd	410 km
Flodbäcken	11 731 km²
Vattenföring
- medel	162,5 m³/s
Läge för Skellefteälvens mynning. Läge för Skellefteälvens mynning.
Skellefteälvens sträckning

Parkbron i Skellefteå leder över älven

Det första kraftverket byggdes 1906 i Finnfors.

Biflöden

Biflöden räknat medströms:

• Malån
• Petikån
• Finnforsån
• Bjurån
• Klintforsån

Kulturmiljö

Under 1300-talet ansågs Skellefteälven som gräns för Hälsingelagens inflytande. I praktiken stod allt land norr om Skellefteälven utanför kontroll av samtliga kungadömen i närområdet. De enda som kunde utöva någon form av inflytande i området var republiken Novgorod, men inte heller de kunde utöva kontroll. Befolkningen i nuvarande norra Norrland styrde mer eller mindre sig själva, vilket gjorde det möjligt för lokala eliter som birkarlarna att utvecklas.^[6]

Friluftsliv

Fiske

I Skellefte älv går det att fiska bland annat lax, öring, gös, gädda och abborre.

Kraftverk i Skellefteälven

Skellefteälven hyser ett flertal vattenkraftverk^{[7][8][9][10]}, av vilka de flesta ägs av Skellefteå Kraft AB. Sammanlagd effekt är ca 1 GW och årlig normalproduktion 4 241 GWh.

Kraftverk	Startår	Normal årsprod. (GWh)	Max. effekt (MW)	Fallhöjd (m)	Ägare	position
Ringsele	1986	4,3	0,85	29	Skellefteå Kraft	66.43968°N 16.83390°Ö / 66.43968; 16.83390
Sädva	1985	119	31	51	Skellefteå Kraft	66.4395°N 16.8337°Ö / 66.4395; 16.8337
Rebnis	1974	142	64	88	Skellefteå Kraft	66.4008°N 17.3280°Ö / 66.4008; 17.3280
Sälla	1920	1,2	0,15	-	Arjeplogs Allmänningars Skogsförvaltning	66.06672°N 17.80758°Ö / 66.06672; 17.80758
Bergnäs	1989	30	8	06	Skellefteå Kraft	65.6776°N 18.1141°Ö / 65.6776; 18.1141
Slagnäs	1989 (äv. 1936-1952)	32	7	05	Skellefteå Kraft	65.5885°N 18.1812°Ö / 65.5885; 18.1812
Bastusel	1969	549	107	77	Vattenfall AB	65.4031°N 18.6723°Ö / 65.4031; 18.6723
Grytfors	1966	189	31	22,5	Skellefteå Kraft	65.28506°N 19.16870°Ö / 65.28506; 19.16870
Gallejaur	1964	700	219	80	Vattenfall AB	65.12714°N 19.46665°Ö / 65.12714; 19.46665
Vargfors	1961	440	122	-	Vattenfall AB	65.02145°N 19.68668°Ö / 65.02145; 19.68668
Rengård	1970	203	36	19,5	Skellefteå Kraft	64.83197°N 20.22507°Ö / 64.83197; 20.22507
Båtfors	1961	188	48,6	16,9	Skellefteå Kraft	64.93176°N 20.02204°Ö / 64.93176; 20.02204
Finnfors	1906	237	54	20,5	Skellefteå Kraft	64.79176°N 20.33505°Ö / 64.79176; 20.33505
Granfors	1948	207	40	18,5	Skellefteå Kraft	64.77948°N 20.41557°Ö / 64.77948; 20.41557
Krångfors	1928	350	62	30	Skellefteå Kraft	64.75505°N 20.48948°Ö / 64.75505; 20.48948
Selsfors	1941	265	61	22	Skellefteå Kraft	64.74146°N 20.63252°Ö / 64.74146; 20.63252
Kvistforsen	1962	600	140	50	Statkraft Sverige AB	64.74468°N 20.86256°Ö / 64.74468; 20.86256

De fem största sjöarna bildar fyra regleringsmagasin: Sädvajaure (605 milj m³), Rebnisjaure (740 milj m³), Hornavan (753 milj m³) och Storavan-Uddjaur (778 milj m³).^[7]

Referenser

1. ”Skellefteälven - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skellefte%C3%A4lven. Läst 24 maj 2021.
2. ”Fiska i Skellefteälven”. Din guide till Skellefteå | Allt du behöver veta. Arkiverad från originalet den 24 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210524122112/https://www.visitskelleftea.se/sv/296124/Fiska-i-Skelleftealven/. Läst 24 maj 2021.
3. ”SMHI, Huvudavrinningsområden”. Arkiverad från originalet den 28 september 2018. https://web.archive.org/web/20180928202529/http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/lan_haro_huvud.pdf. Läst 22 mars 2008.
4. SMHI - Flödesstatistik för Sveriges vattendrag
5. ”SCB - Tidsserier för totalfosfor, totalkväve och vattenföring i vattendrag 1965–98”. Arkiverad från originalet den 29 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140729002251/http://www.scb.se/statistik/MI/AA9999/2003M00/MI01S%C3%850001_10.pdf. Läst 21 januari 2009.
6. Norrbotten – en studie om gränser av Sten Wikström (1982).
7. ”Skellefteälvens vattenregleringsföretag”. Arkiverad från originalet den 25 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120625224339/http://www.skelleftealven.se/. Läst 10 oktober 2012.
8. vattenkraft.info
9. Idenfors, A., Sandström C., Hanberger A., Öhman M-B., Thunqvist E-L. (2012) När det brister - en studie av dammsäkerhet och säkerhetsarbete mot översvämningar längs Skellefte- och Umeälven. Umeå universitet.
10. ”Vattenfall Produktion Sverige”. Arkiverad från originalet den 28 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130728182340/http://produktion.vattenfall.se/#/energy-source/hydro/countries/sweden. Läst 10 oktober 2012.