![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/29/SevernayaZemlya.jpg/640px-SevernayaZemlya.jpg&w=640&q=50)
Severnaja Zemlja
rysk ögrupp i Norra ishavet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Severnaja Zemlja (ryska: Северная Земля; svenska: Nordlandet)[1] är en ögrupp i Norra ishavet tillhörande Krasnojarsk kraj i Ryssland.[2] Öarna skiljs från Tajmyrhalvön i Sibirien av det 60 km breda Vilkitskijsundet. Severnaja Zemlja består av de fyra huvudöarna Oktoberrevolutionens ö, Bolsjevikön, Komsomoletsön och Pionjärön samt omkring 70 mindre öar som tillsammans har en yta på 36 700 km². Öarnas kustlinjer är steniga och branta med klippor som ibland kan nå höjder på 300 meter. Severnaja Zemljas högsta punkt på 963 meter över havet är Karpinskijglaciären på Oktoberrevolutionens ö. Tillsammans med övriga glaciärer täcker denna hälften av ögruppens yta. Förutom glaciärer kännetecknas landskapet av fjordar och djupa havsvikar.
Severnaja Zemlja (Северная Земля) | |
Ögrupp | |
Satellitbild över Severnaja Zemlja från 2001. | |
Land | ![]() |
---|---|
Kraj | ![]() |
Huvudöar | Oktoberrevolutionens ö, Bolsjevikön, Komsomoletsön, Pionjärön |
Högsta punkt | |
- läge | Karpinskijglaciären |
- höjdläge | 963 m ö.h. |
Area | 36 712 km² |
Folkmängd | 0 |
Tidszon | KRAT (UTC+7) |
Geonames | 1492613 |
Severnaja Zemljas läge vid Tajmyrhalvön.
| |
![]() Läge i Ryssland.
|
Severnaja Zemlja var den sista ögruppen av ansenlig storlek att upptäckas; den påträffades först år 1913 av Boris Vilkitskij, som döpte territoriet till Kejsar Nikolaus II:s land. Det nuvarande namnet antogs 1926, efter bolsjevikernas maktövertagande, i syfte att undanröja kopplingen med den sista tsaren. Mellan 1930 och 1932 utforskades och kartlades Severnaja Zemlja grundligt i en expedition ledd av Georgij Usjakov. Han och de tre andra deltagarna utförde olika studier på öarna, bland annat magnetiska och astronomiska observationer samt analyser av dess flora och fauna.
Under kalla kriget undersöktes Severnaja Zemlja av en grupp geologer från ett forskningsinstitut i Leningrad, som tillsammans sammanställde en geologisk karta över öarna. Sovjetunionen upprätthöll flera forskningsstationer på Severnaja Zemlja fram till landets upplösning, då de lades ner av ekonomiska skäl. 2013 återinvigdes Primastationen på norra Bolsjevikön, som numera bemannas av omkring 20 personer inom loppet av ett år.
Ryssland största glaciärformation, Vetenskapsakademiglaciären, finns på Komsomoletsön i Severnaja Zemlja. Ögruppen är för det mesta sammankopplad med det ryska fastlandet av havsis, och nordostpassagen kan därför endast genomseglas två till tre månader om året.[3]