Sergej Gorsjkov
sovjetisk amiral / From Wikipedia, the free encyclopedia
Sergej Georgijevitj Gorsjkov (ryska: Сергей Георгиевич Горшков), född 26 februari 1910 i Kamjanets-Podilskyj, död 13 maj 1988, var en sovjetisk amiral under kalla kriget, och chef för Sovjetunionens flotta 1956–1985.
Sergej Gorsjkov | |
Född | 13 februari 1910 (g.s.) Kamjanets-Podilskyj |
---|---|
Död | 13 maj 1988[1][2][3] (78 år) Moskva |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
Utbildad vid | Marinakademin Kuznetsov Sankt Petersburgs universitet, Sankt Petersburgs sjökrigsinstitut, |
Sysselsättning | Politiker, författare, sjöofficer, amiral[4] |
Befattning | |
Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet | |
Politiskt parti | |
Sovjetunionens kommunistiska parti | |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Redigera Wikidata |
Gorsjkov gick in i den sovjetiska flottan 1927, tog examen från M.V. Frunzes sjökrigsskola i Leningrad 1931, och fick en tjänst i Svarta havet i november 1931 på jagaren Frunze. Under andra världskriget utmärkte han sig vid landstigningarna på Kertj-halvön och förde befäl över en jagardivision vid krigets slut. Han utsågs till sovjetisk marinchef 1956 av Nikita Chrusjtjov och ledde en massiv marin upprustning under Leonid Brezjnevs tid. I slutet av 1970-talet hade detta lett till att Sovjet hade en flotta som kunde utmana de västliga flottorna.
År 1975 skrev Gorsjkov den mycket uppmärksammade boken Statens sjömakt[5] där han argumenterade för att flottan, tillsammans med Strategiska robottrupperna hade blivit de viktigaste sovjetiska vapenslagen, på bekostnad av Röda armén. I början av 1980-talet, då Sovjets resurser började bli mer ansträngda, utsattes Gorsjkov för kritik av den sovjetiska generalstaben, och han fick 1985 lämna posten som marinchef.[6]