Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Serbisk-ortodoxa kyrkan, förkortat SOK,[1] (serbisk kyrilliska: Српска православна црква, förkortat СПЦ; latinska: Srpska pravoslavna crkva, förkortat SPC) är en autokefal östortodox kristen kyrka som är Serbiens nationella kyrka.
 Serbisk-ortodoxa kyrkan Српска православна црква Srpska pravoslavna crkva | |
 | |
 | |
| Förkortning | Svenska: SOK Serbiska: СПЦ/SPC |
|---|---|
| Region och utbredning |  Serbien Bosnien och Hercegovina Kosovo Montenegro USA Australien Sydafrika |
| Grundad | 1219 |
| Grundare | Sankt Sava |
| Typ | Kristet samfund |
| Juridisk status | Aktiv |
| Medlemmar | 8 miljoner |
| Officiella språk | Serbiska Kyrkslaviska |
| Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriark | Porfirije |
| Ansluten till | Östortodox kristendom Östlig kristendom |
| Webbplats | Почетна - Српска Православна Црква (spc.rs) |
Serbisk-ortodoxa kyrkan har omkring 8 miljoner anhängare.[2]
Serberna i södra Europa var osäkra under långa tider på vilken kyrka de skulle följa, antingen den romersk-katolska eller den östortodoxa kyrkan.[3]
När Sankt Sava blev ärkebiskop över de östortodoxa kristna i Serbien 1219, samlade han de serbiska furstarna bakom Konstantinopels ekumeniska patriarkat och skapade en enhetlig kyrka. Därför räknas Sankt Sava som SOK:s grundare.[4]
När Kungariket Serbien växte och fick mer makt, och särskilt under Stefan Uroš IV Dušan från 1331, som var kejsare 1346–1355, gjorde ärkebiskopen i Peć området till ett patriarkat.[2][3]
Den serbisk-ortodoxa kyrkans största blomstring inträffade under perioden före turkarnas erövring. I och med den slutliga turkiska erövringen 1459 blev större delen av de serbiska landområdena en del av Osmanska riket.
Efter patriark Arsenije II:s död 1463 valdes ingen efterträdare. Patriarkatet avskaffades därmed de facto och hamnade under Konstantinopels ekumeniska patriarkats jurisdiktion. Den turkiske sultanen, Süleyman I, återupprättade det serbiska patriarkatet 1557.
På grund av att SOK deltog i flera uppror mot turkarna avskaffade turkarna patriarkatet återigen 1766. Än en gång kom kyrkan under Konstantinopels ekumeniska patriarkat. Men detta var också en period då många kristna konverterade till islam för att undvika stränga skatter som infördes av turkarna som hämnd för uppror och fortsatt motstånd.
Många serber med sina hierarker emigrerade till södra Ungern där kyrkan fick självstyre. Ärkebiskoparnas säte flyttades från Peja, Kosovo till Sremski Karlovci, Serbien.[5]
Den serbisk-ortodoxa kyrkan fick slutligen sin självständighet och blev autokefal 1879, året efter att Serbien erkänts som en självständig stat av stormakterna under den tiden.[5]
Efter första världskriget förenades alla serber under en kyrklig myndighet, patriarkatet återupprättades 1920 och den fullständiga patriarkaliska titeln blev ''Ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci och serbisk patriark''.[5]
Under andra världskriget genomgick SOK svåra prövningar då många biskopar, präster och cirka 1,7 miljoner östortodoxa kristna dödades av bland annat tyska och kroatiska styrkor (se Ustaša). Hundratals kyrkor förstördes också.[5]
Under kommunismen genomgick serbisk-ortodoxa kyrkan nya prövningar. Religiös undervisning i skolorna förbjöds, kyrkans egendom konfiskerades och kyrkans inflytande i samhället minskade.[5]
Under de jugoslaviska krigen dog ungefär 10 000 SOK och över en miljon blev tvungna att fly. Över 700 kyrkor och viktiga platser förstördes eller skadades.[6]
Efter Natos flygbombningar av Jugoslavien 1999 tvingades ännu fler människor på flykt från Kosovo, där kyrkan har sina rötter.[6]
Från 1999 till 2005 tvingades ungefär 250 000 personer från sina hem och några tusen blev dödade eller tagna som gisslan. Runt 150 kyrkor, kloster och andra platser förstördes.[6]
-fr.svg)
Serbisk-ortodoxa kyrkan är uppdelad i metropolitdömen och eparkat. Kyrkan är främst representerad i Serbien, Montenegro, nord-östra Bosnien och Hercegovina (Serbiska republiken) och övriga delar av forna SFR Jugoslavien.
Efter Nordmakedoniens självständighet uppstod en konflikt mellan den serbisk-ortodoxa kyrkan och den makedoniska ortodoxa kyrkan som ledde till att patriarken tillsatte en ärkebiskop i landet, med säte i staden Ohrid. Genom serbiska emigranter har kyrkan också spridits över stora delar av världen.
SOK är en av de största ortodoxa kyrkorna i Sverige och har totalt 8 församlingar.[7] Stockholm är huvudsätet för biskopen över stiftet som består av Storbritannien och Skandinavien.
Under slutet av 1960-talet kom stora grupper av serber till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den första serbisk-ortodoxa församlingen i Sverige, Helige Nikolaos, grundades i Västerås 1971.[7]
De första serbisk-ortodoxa kristna invandrade till USA i slutet av 1700-talet, men den första stora vågen kom under 1800-talets sista fjärdedel och 1900-talets första fjärdedel. Många flydde på grund av religiös och/eller etnisk förföljelse i Österrike-Ungern och Osmanska riket. Andra flyttade dit på grund av ekonomi.[8]
Den första serbisk-ortodoxa församlingen grundades i orten Jackson i Kalifornien, där Sankt Savas kyrka byggdes 1894. Denna kyrka står fortfarande (2019) kvar och är också den äldsta kyrkan i USA tillhörande SOK. Strax därefter grundades andra församlingar på platser som Galveston, Texas, Pennsylvania, Ohio, Michigan, Illinois, Indiana, Minnesota och Montana.[8]
Strax före andra världskrigets utbrott 1939 hade en församling utnämnt biskop Dionisije Milivojevic till ledare för stiftet i USA och Kanada. I slutet av kriget anlände en stor våg av flyktingar, däribland många präster.[8]
Under 1990-talet ökade invandringen igen på grund av de jugoslaviska krigen.[8]
Idag (2019) finns det över 120 församlingar, 11 kloster, tre stift och en teologisk skola i USA. Många av dessa kyrkor är byggda i serbisk-bysantinsk stil. Några byggnader är även kopior från andra äldre byggnader, som till exempel Nya Gračanicaklostret som liknar Gracanicaklostret i Kosovo.[8]
I USA och Kanada bor det ungefär 70 000 serbisk-ortodoxa kristna.[3]
Förutom de ovanämnda finns SOK i Tyskland, Frankrike, Ungern, Italien, Schweiz, Australien, Sydafrika, Argentina och Nya Zeeland.[9]
Kyrkan leds av en patriark vars fullständiga officiella titel är ''Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriark''. Serbisk-ortodoxa kyrkans nuvarande (maj 2024) patriark är Porfirije.
Porfirije valdes till patriark den 18 februari 2021, vilket innebär att han är serbisk-ortodoxa kyrkans 46:e patriark. Han var tidigare metropolit av Zagreb och Ljubljana.[10][11]
.jpg)
Serbisk-ortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern.[2]
Följande organisationer är serbisk-ortodoxa kyrkan medlem i:
Exempel på helgon inom SOK är:
_612.jpg)
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
