Loading AI tools
förkristen religion hos samerna Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Samisk religion (förr lapsk mytologi) kallas den förkristna religionen hos samerna som grundades på muntliga traditioner och lade fokus på denna värld (s.k. primal religion).[källa behövs] De karakteristiska dragen är dyrkan av naturen (animism) och förfäderna.[1]
Gudarna tolkades som förfäder och förmödrar och deras beskaffenhet var ande och demon.[källa behövs] Den samiska schamanistiska religionen behöver nödvändigtvis inte vara polyteistisk. Många väsen har en motsvarighet i andra nordiska religioner, men samerna hade även jaktgudar (vilket i viss mån antyds i den nordiska mytologin, till exempel Oden.[källa behövs]).
Jojk är samernas sång[2] och förknippas med den förkristna samiska religionen.
Barnen namngavs enligt sedvana och fick ett namn efter någon avliden släkting. Insjuknade barnet ansåg man att någon annan död frände ville få barnet uppkallat efter sig, varvid barnet gavs ett nytt namn med ceremonin ådånammagástadus, "nynamnsdop". Denna sed praktiserades in på 1800-talet i vissa trakter.
Seden att blota (offra) skildras i många kulturer av flera författare. Man offrade till högre väsen för att bli kvitt sjukdomar och för välmående. Offerplatserna var vanligtvis platser med egendomlig naturbeskaffenhet, exempelvis farliga forsar, höga klippor eller säregna stenar. Bland samerna, liksom i många andra kulturer, gjordes skillnad på en deponering ("depåblot") samt en högtidligare måltid ("måltidsblot"). Vanligtvis består offrandet i att det mesta av köttet, inklusive benmärg, äts upp, man tar tillvara hud, senor och andra vitala råvaror samt offrar resten på utvalda platser. Även mjölk, ost, mat och redskap depåoffrades. Många så kallade vita offerkreatur såsom getter, bockar, katter och tuppar köptes in under sommartid och offrades när det började bli vinter.
Inom religionen fanns förr en man som kallades för nåjd, eller noajdde på samiska. Detta är vanligt i religioner hos cirkumpolära folk. Till skillnad från de östligare kulturerna hade de flesta samiska familjers nåjder en uppgift som schaman. Nåjden beskrivs ofta som en "andlig" vägvisare och försätter sig i trans för att i form av olika djurskepnader förflytta sig till olika platser för att hjälpa sig själv och andra. I detta tillstånd kunde han bland annat oskadliggöra andra nåjder, vilket är den karaktäristiska aggressiva uppgift andra cirkumpolära schamaner har. Denna form av "magisk" förmåga, att kunna lämna kroppen för att färdas fritt, förekommer också i islänningasagorna.
Vid de ceremoniella högtiderna användes den så kallade ringtrumman (ofta brottsrubricerad som "trolltrumma" eller "djävulska redskap" under 1600-talet av kyrkan) samt jojk (också den brottsrubricerad som "trollsång" under 1600-talet.)[3]
Begravningsseder blev (enligt vissa [vilka?]) introducerade så sent som under 1500-talet. Vissa riter innebär att man dels på begravningsdagen samt tre dagar senare högtidlighåller den döde. Denna flerdagarsceremoni är också känd bland nordchanterna, där man högtidlighåller den döde fyra och fem dagar efteråt för kvinnor respektive män, efter att den dödes samtliga själar lämnat liket. Någon sådan detaljerad beskrivning hos samerna finns dock inte nedtecknad. Man föreställde sig att de döda bodde tillsammans i så kallade saivo-familjer inuti berg, och krävde ständiga depåoffer för att deras matförråd inte skulle ta slut. Utvalda personer kunde genom trans "hälsa på" dessa människor och utbyta information.
Till den samiska panteon räknas följande, uppräknade i bokstavsordning:
Inom praktisk religion dyrkades akkorna företrädesvis av kvinnor och jaktgudarna företrädesvis av män, vilket avspeglade de olika könens uppgifter. Den samiska religionen fanns inte nedskriven i någon egen helig bok och var heller inte underkastad någon strikt reglering. Det innebar att sederna kunde skilja sig en del mellan olika stammar och regioner, även om religionen i stora drag var densamma. Gudarnas namn skiftar utifrån de olika stammarnas språk, och kan därför variera. De olika gudarna kan också överlappa en del: samma gudom som på ett håll bestod av en gud, kunde på andra håll bestå av flera separata gudar, och på samma gud som på ett håll var flera separata gestalter, kunde på ett annat håll ses som en enda gudom. Mytologin kring dem och hur de tillbetts har också varierat något. I stora drag uppvisar dock den samiska religionen snarlika drag.
I Johan Turis Muitalus sámiid birra finns berättelser om samisk folktro.[4] Kyrkans män från 1600- och 1700-talen beskrev samernas förkristna trosföreställningar som hedendom och den definierades som vidskepelse och trolldom. De förkristna gudarna hade ofta en anslutning utanför hemmet, jakten och gudinnorna till hemmet. 1100-talets katolska troslära blev också till ny kunskap för vissa av de samiska religiösa specialisterna.[5]
Den kristna treenigheten uppfattades som olika gudar. Samerna blev tvångskristnade och enligt tingsprotokollen försökte samerna hålla fast vid sin folktro och gamla religion.[6] Tvångskristningen av samerna blev häftigare under andra hälften av 1600-talet; år 1671 samlades många så kallade trolltrummor in och brändes, särskilt i Kemi Lappmark.[7]
År 1685 utfärdades en lag som uttryckligen förbjöd den samiska religionen och påbjöd rannsakan inför rätta av alla som ägnade sig åt vad som av kyrkan kallades "avguderi", det vill säga utövande av den samiska religionen, vilken då fortfarande utövades öppet, och lagen ledde till en häftig förföljelse.[7]
Boken Lapsk mytologi är en detaljerad dokumentation skriven av Lars Levi Læstadius om samiska religiösa föreställningar och om samisk mytologi under mitten av 1800-talet. Den publicerades inte förrän 1997 på svenska, 2000 på finska och 2002 på engelska. Boken var ursprungligen skriven för och finansierad av franska La Recherche-expedition (1838–1840), men blev borttappad och snart bortglömd i många årtionden därefter.
Historier beskrivs som "fragment"; Læstadius medgav själv att det fanns en stor del av den samiska religiösa tron som han visste för lite om, på grund av det samiska hemlighetsmakeriet runt sin tro.[8]
” | Men eftersom dessa nåjder genom deras påstådda eller verkliga magiska färdigheter representerade det största hindret för den snabba spridningen av tron (kristendom) bland befolkningen, var det naturligt att de skulle bli hatade och förföljda av prästerna som ansåg att nåjderna var djävulens instrument.[8] Læstadius' Lapsk mytologi... |
„ |
Innehåll
Om läroplanen säger att barnen ska lära sig om samisk mytologi i skolan är det kommunernas ansvar att se till att det finns.[9]
Enligt grundskolans läroplan 2011 ska undervisningen i religionskunskap i årskurs 4-6 behandla äldre samisk religion.[10]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.