Rörlighetsdirektivet
direktiv inom Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Rörlighetsdirektivet, eller direktiv 2004/38/EG, även känt som direktivet om fri rörlighet, är ett europeiskt direktiv som reglerar unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom Europeiska unionen. Direktivet utgör grunden för genomförandet av den fria rörligheten för personer, en av de fyra friheterna och en grundläggande rättighet enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det utfärdades av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 29 april 2004, trädde i kraft den 30 april 2004 och skulle vara införlivat i medlemsstaternas nationella lagar och andra författningar senast den 30 april 2006. Direktivet ersatte nio tidigare direktiv.
![]() | |||||||||||||
Rörlighetsdirektivet | |||||||||||||
Direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (Text av betydelse för EES) | |||||||||||||
Aktnummer | Direktiv 2004/38/EG | ||||||||||||
Celexnummer | 32004L0038 | ||||||||||||
Offentliggjort i | EUT L 158, 30.4.2004 | ||||||||||||
Rättslig form | Direktiv | ||||||||||||
Rättsligt bindande | ![]() | ||||||||||||
Direkt tillämpligt | ![]() | ||||||||||||
Tillämpas av | Europeiska unionen samt Island, Liechtenstein, Norge | ||||||||||||
Utfärdat av | Europaparlamentet och Europeiska unionens råd | ||||||||||||
Rättslig grund | Art. 12, 18, 40, 44, 52 FEG[1] | ||||||||||||
Relaterad lagstiftning Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning
| |||||||||||||
Rörlighetsdirektivet fastställer en rad bestämmelser gällande unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt till fri rörlighet, däribland rätten att fritt röra sig och tillfälligt eller permanent uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, samt begränsningar i dessa rättigheter med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. Direktivet hindrar inte medlemsstaterna från att ha mer förmånliga nationella bestämmelser. Direktivet påverkar inte heller kontrollen av resehandlingar vid de nationella gränserna; genomförandet av sådana gränskontroller regleras istället av Schengenregelverket.
Rörlighetsdirektivet är bindande för alla unionens medlemsstater. Därutöver är det även bindande för Island, Liechtenstein och Norge genom EES-avtalet;[2] i detta sammanhang är dessa länder och deras medborgare därför likvärdiga med unionens medlemsstater respektive unionsmedborgare. Schweiz omfattas inte av direktivet, men tillämpar i viss utsträckning motsvarande bestämmelser genom ett bilateralt avtal med unionen.[3]