Röda Korset
internationell humanitär rörelse / From Wikipedia, the free encyclopedia
Röda Korset (även Röda korset[1]) är en internationell humanitär rörelse med 14 miljoner volontärer i hela världen.[2] Den grundades för att skydda mänskligt liv och hälsa, för att garantera respekten för alla människor och för att förhindra och lindra mänskligt lidande.
Snabbfakta Bildad, Grundare ...
Röda Korset | |
Röda korset och Röda halvmånen | |
Bildad | 1863 |
---|---|
Grundare | Henri Dunant Gustave Moynier |
Typ | Icke-statlig organisation |
Syfte/fokus | Förhindra och lindra mänskligt lidande |
Säte | Genève, Schweiz |
Betjänad region | Hela världen |
Stäng
Rörelsen består av flera olika organisationer som är juridiskt oberoende av varandra men förenas inom rörelsen genom gemensamma grundläggande principer, mål, symboler, stadgar och styrande organisationer. Rörelsens delar är:
- Internationella Rödakorskommittén (ICRC) är en neutral, opartisk och oberoende organisation som grundades 1863 i Genève, Schweiz, av Henry Dunant och Gustave Moynier. Dess uppdrag är att bistå människor som drabbas av krig, konflikt eller andra våldssituationer med skydd och humanitära insatser.[3] ICRC har tilldelats Nobels fredspris vid tre tillfällen (1917, 1944 och 1963).[4]
- Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen (IFRC) grundades 1919 och samordnar i dag aktiviteter mellan de 192 nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna inom rörelsen. På internationell nivå leder och organiserar federationen, i nära samarbete med de nationella föreningarna, biståndsuppdrag vid storskaliga kriser. Den internationella federationens sekretariat finns i Genève, Schweiz. År 1963 tilldelades federationen (dåvarande Rödakorsförbundet) Nobels fredspris tillsammans med ICRC.[4]
- Nationella Röda kors- eller Röda halvmåneföreningar finns i nästan alla länder i världen. För närvarande är 192 nationella föreningar erkända av Internationella rödakorskommittén och har antagits som fullvärdiga medlemmar i federationen. Varje enhet arbetar i sitt hemland enligt principerna i internationell humanitär rätt och stadgan för den internationella rörelsen. Beroende på deras specifika förutsättningar och kapacitet kan de nationella föreningarna ta på sig ytterligare humanitära uppgifter som inte direkt definieras av internationell humanitär rätt eller mandaten för den internationella rörelsen. I många länder är de tätt kopplade till respektive nationellt hälso- och sjukvårdssystem genom att ge akutvård.