Romerska kejsardömet
period i Roms historia efter Romerska republikens tid / From Wikipedia, the free encyclopedia
Romerska kejsardömet avlöste den romerska republiken (se tabell till höger) vid en tidpunkt som med olika synsätt anges till år 44, 31 eller 27 f.Kr. Skillnaden mellan de två låg framför allt i styrelseskicket: även republiken kontrollerade lydstater, och båda hade staden Rom som sitt centrum. Under sin erövring av Europa var romarriket oftast känt under förkortningen SPQR, Senatus populusque Romanus ("senaten och det romerska folket"), trots att senatens roll blivit betydligt mindre under kejsardömet. Under sin höjdpunkt, vilket nåddes under kejsardömet, omfattande det romerska riket cirka en fjärdedel av jordens dåvarande befolkning[1], vilket gör romerska riket till en av de relativt sett mest folkrika staterna som någonsin existerat. Om man även tänker på kejsardömets kvarvarande påverkan på allt ifrån lagar till arkitektur, betraktas det romerska kejsardömet ofta som en av de mest framgångsrika och betydelsefulla staterna i världshistorien.
- Den här artikeln handlar om det romerska kejsardömet från 31 f.Kr. till 395 e.Kr. För ett bredare perspektiv, se romerska riket.
- För andra betydelser, se Rom (olika betydelser).
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Romerska kejsardömet | ||||
Imperium Romanum IMPERIVM ROMANVM (latin) | ||||
| ||||
Flagga | ||||
Valspråk: Senatus Populusque Romanus (SPQR) Senaten och det romerska folket | ||||
Romerska riket som störst 117 e.Kr., under Trajanus. | ||||
Huvudstad | Rom (27 f.Kr. - 330)
Konstantinopel (330–395)
| |||
Språk | Latin | |||
Religion | Romersk religion, Kejsarkult (till och med 380 e.Kr.). Kristendom (efter 380 e.Kr.). | |||
Statsskick | Autokrati | |||
Sista kejsare | Theodosius I (enat), Romulus Augustulus (i väst), Konstantin XI Palaiologos (i öst) | |||
Bildades | 27 f.Kr. | |||
– bildades ur | Romerska republiken | |||
Upphörde | 395 | |||
– upphörde genom | Romarrikets slutgiltiga permanenta splittring till två administrativa regioner, en östlig och en västlig. | |||
– uppgick i | Bysantinska riket och Västromerska riket | |||
Areal | 2 750 000 km² (25 f.Kr.), 4 200 000 km² (50), 5 000 000 km² (117), 4 400 000 km² (390) km² | |||
Folkmängd | 56 800 000 (25 f.Kr.), 88 000 000 (117) | |||
Valuta | solidus, aureus, dinar, sestertius, as | |||
Romerska riket |
---|
Historia |
Organisation |
Kultur |
Historiker har ibland gjort skillnad mellan principatet, perioden från Augustus till och med den romerska krisen under 200-talet, och dominatet, perioden från Diocletianus till slutet på det Västromerska riket. Enligt denna distinktion ska under principatet (latin: princeps, "den första", den enda titel som Augustus unnade sig) diktaturens verklighet ha hållits dold bakom en republikliknande kuliss; medan dominatet (dominus, "mästare") öppet exponerade sin makt med gyllene kronor och överlastade kejserliga ritualer. Idag anses denna åtskillnad vara överdriven: kejserligt majestät var knappast okänt i kejsartidens inledning.
Det romerska riket kontrollerade alla de hellenistiska länderna kring Medelhavet och nästan hela det keltiska Västeuropa. När imperiet delades upp i två administrativa delar, Västrom och Östrom, återspeglade det skillnaden mellan dessa kulturella områden. När ett flertal "barbariska riken" skapade ur Västroms aska av åtskilliga germanska stammar och Odovakar avsatte den sista Västromerska kejsaren att regera över Italien hade den västra halvan av kejsardömet redan börjat förändras i sin egen riktning. Kyrkan hade övertagit stora delar av administrationen och den välgörenhet som tidigare hade ombesörjts av den sekulära regimen. Den östra halvan, med sitt centrum i Konstantin den stores huvudstad Konstantinopel, förblev den romerska statens hjärta ända fram till 1453 då det som återstod av det Östromerska riket inkorporerades i det Osmanska riket.
Under lång tid har romerska titlar använts av åtskilliga härskare som gjort anspråk på att härska över ett imperium trots att dessa härskare och riken saknat kopplingar till det egentliga romerska riket. Nämnvärda exempel inkluderar frankerna, Tysk-romerska riket, det första och andra bulgariska imperiet, Ryska/Kiev dynastier (se Tsarer) och Tyska riket (se Kaiser).