Loading AI tools
rysk astronom och fysiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Rasjid Alijevitj Siunjajev (ryska: Рашид Алиевич Сюняев, tatariska: Рәшит Гали улы Сөнәев: Räsjit Gali uly Sönäjev), född 1 mars 1943 i Tasjkent i (Uzbekiska SSR i Sovjetunionen (nu Uzbekistan), är en rysk astrofysiker. Siunjajev arbetade inom flera områden av kosmologi, högenergiastrofysik och röntgenastronomi och har studerat de mest extrema processerna i universum. Han utvecklade teoretiska modeller om hur svarta hål drar till sig materia och ursprunget till den kosmiska bakgrundsstrålningens struktur.
Rasjid Siunjajev | |
Rasjid Siunjajev, 3 september 2012. | |
Född | Räsjit Gali uly Sönäjev 1 mars 1943[1] (81 år) Tasjkent[2] |
---|---|
Medborgare i | Sovjetunionen och Ryssland |
Utbildad vid | Moskvas institut för fysik och teknologi, master of science, |
Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare, uppfinnare |
Arbetsgivare | M. V. Keldysh institut för tillämpad matematik vid den ryska vetenskapsakademin (1968–1974) Ryska rymdforskningsinsitutet (1974–) Max Planck Institute for Astrophysics (1992–) |
Barn | Sjamil Siunjajev (f. 1971) Ali Siunjajev (f. 1981) |
Utmärkelser | |
Se lista | |
Redigera Wikidata |
Siunjajev, som har tatariska rötter, studerade vid Moskvas fysikaliskt-tekniska institut och var doktorand hos Jakov Zeldovitj. År 1968 promoverades han vid det statliga Moskvauniversitetet. Från 1974 till 1982 ledde Siunjajev arbetet på den Sovjetiska vetenskapsakademins institut för teoretisk astrofysik och rymdforskning (IKI).
Mellan 1982 och 2002 inrättade han där en avdelning för högenergiastrofysik. Sedan 1995 är han även direktör för Max-Planck-Institut für Astrophysik i Garching nära München. Siunjajev var projektledare för flera satellitobservatorier inom röntgen- och gammaastronomi. Hans grupp förbereder för närvarande Spectrum-X-Gamma International Astrophysical Project och i Garching arbetar han på två experiment till ESAs i maj 2009 uppsända Planckteleskopet.[uppdatering behövs]
Siunjajevs arbete med den kosmiska bakgrundsstrålningen har inspirerat mätningar som ger oss nycklar till universums påstådda skapelse och struktur.[3] Tillsammans med Jakov Zeldovitj beskrev han Siunjajev-Zeldovitj-effekten, som den kosmiska bakgrundsstrålningens förändring vid passage genom den heta gasen i en galaxhop.[4][5][6]
Siunjajevs beskrivning av hur materia som dras mot ett svart hål bildar en tunn, snabbt roterande skiva är väsentlig, om vi ska kunna förstå hur sådana kompakta objekt kan vara de kraftigaste strålkällorna i universum. Dessa arbeten med Nikolaj Sjakura över ackretionsskivors struktur var ett viktigt steg i förståelsen av materieinströmning till stellära svarta hål i röntgendubbelstjärnor och på svarta hål i aktiva galaxkärnor, och är ett av den moderna astrofysikens mest citerade arbeten.[7]
Siunjajevs vetenskapliga publicering har (2020) enligt Google Scholar över 100 000 citeringar och ett h-index på 119.[8]
Asteroiden 11759 Sunyaev är uppkallad efter honom.[9]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.