Rhamnos, C6H12O5, är en deoximonosackarid, med först söt och sedan bitter smak, och som förekommer i bland annat pektin och xylan. Det kan klassificeras som antingen en metylpentos eller en 6-deoxihexos. Rhamnos förekommer övervägande i naturen i sin L-form som L-rhamnos (6-deoxi-L-mannos). Detta är ovanligt, eftersom de flesta av de naturligt förekommande sockerarterna är i D-form. Undantag är metylpentoserna L-fukos och L-rhamnos och pentos L-arabinos. Men bland exempel på naturligt förekommande D-rhamnos finns vissa arter av bakterier, såsom Pseudomonas aeruginosa och Helicobacter pylori.[1]

Snabbfakta Systematiskt namn, Övriga namn ...
Rhamnos
Thumb
Systematiskt namn6-deoxi-L-mannopyranos
Övriga namnIsodulcit
α-L-rhamnos
L-rhamnos
L-mannometylos
α-L-rha
α-L-rhamnosid
α-L-mannometylos
6-deoxi-L-mannose
L-rhamnopyranos
Kemisk formelC6H12O5
Molmassa164,157 g/mol
CAS-nummer3615-41-6
SMILESO=C[C@H](O)[C@H](O)[C@@H](O)[C@@H](O)C
Egenskaper
Densitet1,41 g/cm³
Smältpunkt91 till 93 °C
Kokpunkt106 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Stäng

Framställning

Rhamnose kan isoleras från havtorn (Rhamnus), giftsumak och växter i släktet Uncaria. Rhamnos produceras också av mikroalger som tillhör klassen Bacillariophyceae (kiselalger).[2]

Förekomst

Rhamnos är det mest kända exemplet på så kallade metylpentoser och förekommer naturligt i ett flertal glykosider. Vissa bakterier producerar heteropolysackarider med upp till 30 procent rhamnoshalt.

Rhamnos är vanligtvis bundet till andra sockerarter i naturen. Det är en vanlig glykonkomponent i glykosider från många växter. Rhamnos är också en komponent i det yttre cellmembranet hos syrafasta bakterier i släktet Mycobacterium, där bland annat den organism som orsakar tuberkulos ingår.[3] Naturliga antikroppar mot L-rhamnos finns i humant serum,[4] och majoriteten av människor verkar ha IgM, IgG eller båda dessa typer av immunglobuliner som kan binda denna glykan.[5]

Användning

Rhamnos används som näringssubstrat. En intressant egenhet hos rhamnos är frånvaron av formaldehydproduktion när den reageras med perjodater i den vicinala diolklyvningsreaktionen, vilket gör det mycket användbart att avlägsna överskott av perjodat i glycerol eller annan vicinal diolanalys, som annars skulle ge färgade blankproblem.[6]

Referenser

Vidare läsning

Externa länkar

Wikiwand in your browser!

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.

Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.