Prinsessan Irene av Nederländerna
From Wikipedia, the free encyclopedia
Prinsessan Irene av Nederländerna (Irene Emma Elisabeth), född 5 augusti 1939 på Soestdijk, Baarn, som andra dotter till den blivande drottning Juliana av Nederländerna och hennes make prins Bernhard.[4]
Prinsessan Irene av Nederländerna | |
Född | 5 augusti 1939[1] (84 år) Soestdijk, Nederländerna |
---|---|
Medborgare i | Konungariket Nederländerna |
Utbildad vid | Universitetet i Utrecht Rockcliffe Park Public School |
Sysselsättning | Aristokrat, tolk |
Make | Carlos Hugo av Bourbon-Parma (g. 1964–)[2] |
Barn | Carlos de Bourbon de Parme (f. 1970)[3] Princess Margarita de Bourbon de Parme (f. 1972)[3] Jaime de Bourbon de Parme (f. 1972)[3] Carolina de Bourbon de Parme (f. 1974)[3] |
Föräldrar | Bernhard av Lippe-Biesterfeld[3] Juliana av Nederländerna[3] |
Släktingar | Beatrix av Nederländerna (syskon) Prinsessan Margriet av Nederländerna (syskon) Christina av Oranje-Nassau (syskon) |
Heraldiskt vapen | |
Redigera Wikidata |
Den 29 april 1964 gifte sig Irene med prins Carlos Hugo av Bourbon-Parma, mot drottning Julianas vilja. Före äktenskapet hade Irene konverterat från kalvinist till katolik, och därmed förlorade hon arvsrätten till den nederländska tronen.
Irene och Carlos Hugo var länge barnlösa, men 1970 föddes deras äldste son, prins Carlos. 1972 föddes tvillingarna Jaime och Margarita, och 1974 föddes prinsparets yngsta dotter, prinsessan Maria Carolina. 1981 slutade Irenes och Carlos Hugos äktenskap med skilsmässa. Numera föredrar prinsessan Irene att kalla sig för Irene van Lippe-Biesterfeld. Sedan skilsmässan har hon varit förespråkare för vänsteråsikter inklusive antikärnvapenlampanjer, och utvecklat en panteistisk filosofi om förhållandet mellan människan och naturen.[5][källa behövs]