Polybutylentereftalat
From Wikipedia, the free encyclopedia
Polybutylentereftalat (PBT), är en polymer uppbyggd av buten och tereftalsyra. PBT är en termoplastisk teknisk polymer som används bland annat inom el- och elektronikindustrin.[1] Den är en termoplastisk (halv-)kristallin polymer och en typ av polyester. Den står emot lösningsmedel, krymper väldigt lite under formningen, är mekaniskt stark, är värmebeständig upp till 150 °C (eller 200 °C med glasfiberförstärkning) och kan behandlas med flamskyddsmedel för att göra den mindre brännbar. Den utvecklades av Storbritanniens Imperial Chemical Industries (ICI).[2]
Polybutylentereftalat | |
| |
Systematiskt namn | Poly(oxi-1,4-butanediyloxykarbonyl-1,4-fenylenkarbonyl) |
---|---|
Kemisk formel | (C12H12O4)n |
CAS-nummer | 24968-12-5 |
Egenskaper | |
Smältpunkt | 223 °C |
Kokpunkt | 106 °C |
SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
PBT är nära besläktat med andra termoplastiska polyestrar.[1] Jämfört med PET (polyetylentereftalat) har PBT något lägre hållfasthet och styvhet, något bättre slagtålighet och en något lägre härdningstemperatur. PBT och PET är känsliga för varmvatten över 60 °C. Båda behöver UV-skydd om de används utomhus och de flesta kvaliteter av dessa polyestrar är brandfarliga, även om tillsatser kan användas för att förbättra både UV- och brännbarhetsegenskaper.