Paul Pelliot
fransk sinolog / From Wikipedia, the free encyclopedia
Paul Pelliot, född den 28 maj 1878 i Paris, död där den 26 oktober 1945, var en fransk sinolog och forskningsresande.
Paul Pelliot | |
Född | Paul Eugène Pelliot 28 maj 1878[1][2][3] Paris[4] |
---|---|
Död | 26 oktober 1945[4][1][3] (67 år) Paris[4] |
Medborgare i | Frankrike[5] |
Utbildad vid | Institut d'études politiques de Paris Collège Stanislas de Paris Institut national des langues et civilisations orientales |
Sysselsättning | Upptäcktsresande, konsthistoriker, professor[6], sinolog[5], arkeolog[5], antropolog, språkvetare, konstsamlare[5] |
Arbetsgivare | Collège de France (1911–1945)[6] |
Utmärkelser | |
Prix Giles (1963) Kommendör av Hederslegionen Hedersdoktor vid University of Hong Kong Sankt Annas orden, andra klass med briljanter | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Pelliot blev professor i kinesiska vid franska skolan i Hanoi 1901 och professor i Centralasiens språk, historia och arkeologi vid Collège de France 1911. Sin största berömmelse fick han genom sina 1906–1909 företagna vetenskapliga expeditioner i östra Turkestan. Därifrån hemförde han till Paris en mängd manuskript – härstammande från l:a årtusendet e.Kr. – på olika språk och i olika skriftarter från den berömda fyndorten, det buddhistiska klostret i Dunhuang, varifrån Aurel Stein redan förut för engelska samlingar hembragt gott en tredjedel. Dessa fynds vetenskapliga bearbetande inleddes förutom av nämnda forskare och andra i olika länder, med stor framgång av Pelliot genom en mängd arbeten i de orientaliska fackpublikationerna Bulletin de l'École française d'Extrême Orient, Journal asiatique, Mémoires de la Société de linguistique, Journal of the Royal Asiatic Society med flera.