Loading AI tools
asiatisk vadarfågel Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Orientvadarsvala[2] (Glareola maldivarum) är en vadare inom vadarsvalefamiljen Glareolidae som förekommer i östra Asien.[3]
| Orientvadarsvala Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Vadarsvalor Glareolidae |
| Släkte | Glareola |
| Art | Orientvadarsvala G. maldivarum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Glareola maldivarum | |
| Auktor | Forster, 1795 |
| Utbredning | |
 | |
Orientvadarsvalan har korta ben, långa spetsiga vingar och en lång kluven stjärt. De har kort näbb anpassad för att fånga insekter i flykten. Ryggen och huvudet är bruna, och ovansidan av vingarna är bruna med svarta vingpennor. Buken är vit och undersidan av vingarna kastanjebrun.
För att artbestämma denna fågel i fält krävs mycket goda observationer för att skilja den ifrån andra vadarsvalor, som exempelvis rödvingad vadarsvala som också har kastanjebruna vingundersidor och svartvingad vadarsvala som också har svarta vingpennor och saknar vit bakkant på vingen. En extra svårighet vid fältbestämning är att vingundersidan ofta ter sig svart om den inte ses under riktigt goda förhållanden.
Lätena anses vara mycket lika rödvingad vadarsvala, i engelsk litteratur återgivna som vassa ”kyik", "chik-chik" eller ”chet” i flykten, men även högljudda ”cherr” och stigande ”trooeet”.[4]
Orientvadarsvalan häckar från allra sydligaste Sibirien, östra Mongoliet och nordöstra Kina (Heilongjiang) söderut till norra Indien, Sri Lanka, Sydostasien och Taiwan. Lokalt häckar den även i västra Japan och i Ryukyuöarna, tidigare även i södra Pakistan, norra Filippinerna och Borneo. Den är till största delen en flyttfågel som övervintrar i ett område från Maldiverna, Indien och Sydostasien genom Indonesien och Nya Guinea till Australien.[5]
Arten är mycket ovanlig norr och väster om sitt utbredningsområde. Trots det har den vid ett antal tillfällen observerats så långt bort som Storbritannien och Alaska.[6][7] Första observationen av arten i Västpalearktis skedde i Suffolk, England i juni 1981.[8] Den har även påträffats vid två tillfällen i Sverige, först en långstannande individ från 2 juli till 6 oktober 2001 vid Ängsnäset vid södra Skanörs ljung i Skåne och därefter ett exemplar från den 14 till 18 maj 2017 i Bottorps hamn söder om Kalmar i Småland.[9]
Orientvadarsvalan är monotypisk, det vill säga den inte delas upp i några underarter. Tidigare behandlades den ofta som underart till rödvingad vadarsvala.[6]
Vadarsvalornas mest distinkta drag, för att vara vadare, är att de vanligtvis likt svalor födosöker i luften där de jagar insekter, men de födosöker även på marken. De förekommer i öppna biotoper och ses ofta kvällstid i närheten av vatten jagandes efter insekter. Arten lägger två till tre ägg direkt på marken.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I februari 2004 uppskattades 2,8 miljoner rasta vid 80 Mile Beach i nordvästra Australien och antogs bestå av merparten av världspopulationen. IUCN uppskattar därför den till 2,9 till tre miljoner individer.[1]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
