Loading AI tools
gruva i Indonesien Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ombilingruvan är en nedlagd kolgruva i Sawahlunto på västra Sumatra i Indonesien. Det är den äldsta kolgruvan i Sydostasien och utsågs till världsarv av Unesco 2019.
Ombilingruvan | |
Ingång till gruvan, 1971. | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 0°41′0″S 100°46′0″Ö |
Land | Indonesien |
Data | |
Typ | Kulturarv |
Kriterier | ii, iv |
Referens | 1610 |
Historik | |
Världsarv sedan | 2019 (43:e mötet) |
* Enligt Unescos indelning. |
Kolfyndigheterna i Barisanbergen upptäcktes av den holländska geologen Willem Hendrik de Greve år 1867. Den första brytningen skedde i byn Sungai Durian och ett holländskt statligt gruvbolag bildades 1888. Gruvan var klar 1891 och under det första året bröts 47 833 ton stenkol i dagbrottet. På 1930-talet försörjde gruvan stora delar av Nederländska Ostindien med kol.[1]
Samhället Sawahlunto byggdes upp kring gruvan och växte till ett industriellt center i slutet av 1800-talet. En 155 kilometer lång järnväg byggdes för att transportera kolet från gruvan till den nybyggda hamnen i Teluk Bayur, tidigare Emmahaven, på Sumatras västkust där det lastades på de nederländska ångfartygen SS Sawahlunto och SS Ombilin för export.[1] Gruvarbetarna var lokala från minangkabaufolket, inhyrda arbetare från Java och Kina[2] samt straffångar från Java och Sumatra, så kallade kettinganger, som transporterades dit med händer, fötter och hals i kedjor.[1] Antalet anställda steg från drygt 1 200 år 1896 till mer än 11 000 tjugofem år senare, varav de flesta var straffångar.[3]
Gruvan minskade i betydelse under den japanska ockupationen 1943-1945 och övertogs senare av indonesiska staten. År 1985 började man bryta under jord och 2002 stängdes dagbrottet. Produktionen varierade kraftigt från år till år, men var i medeltal 9 miljoner ton om året i perioden mellan 2003 och 2016.[4] Gruvan lades ned år 2019.
Ombilingruvan föreslogs som världsarv år 2015 och sattes upp på Unescos tentativa lista och utnämndes 2019.[5] En del av gruvan, inklusive tunneln Mbah Soero, arbetarbostäderna och sikthuset har bevarats och i gruvarbetarnas tidigare matsal har ett museum över gruvans historia inretts. Det är också möjligt att besöka en av de gamla gruvgångarna.[1] Världsarvet består av själva gruvan med utrustning, gruvstaden Sawahlunto, järnvägen med kuggstångsbana tunlar och broar samt den muddrade hamnen Emmahaven.[2]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.