Ogräs
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ogräs eller skadeväxter är kärlväxter som växer på platser där de för människor inte är önskvärda, såsom åkerfält, trädgårdsland, blomsterrabatter, trädgårdsgångar, gator och torg. En art kan alltså vara både ogräs och kulturväxt beroende på var den växer. Oönskade växter kallas ogräs. Ofta används benämningen sly för samma fenomen bland vedartade växter.
I jordbrukssammanhang anses ogräs vara plantor som på något sätt konkurrerar med den odlade grödan och försvårar skörd av denna samt ger upphov till potentiella skördeförluster.[1]
Det råder delade meningar om vad som är ogräs och vad som inte är det, på samma sätt som med skadedjur. Vid 1900-talets början betraktades i stort sett allt som människan inte själv sått som ogräs. I våra dagar är många av dåtidens "ogräs" mer eller mindre hotade av utrotning. Dessutom anses en del ogräs som vackra. Utrotning av vissa tidigare förekommande ogräs kan bland annat bero på att vi förädlat fram kulturväxter med större konkurrenskraft, i vilkas bestånd de tidigare framgångsrika ogräsen inte längre har någon chans att hävda sig. Dårrepe, jättespergel och lindådra är exempel på ogräs som tidigare funnits i Sverige men som nu är utrotade. [2]
Många ogräs är också ursprungligen introducerade som kulturväxter, och har först senare kommit att betraktas som ogräs, som kirskålen.
Särskilt problematiska vid fröodling har sådana ogräs som kan korsbefruktas med kulturväxter varit, däribland åkerkål som kan korsa sig med rovor och kålrötter, samt vildmorot som kan korsa sig med ätlig morot.[3]
Ogräsväxterna finns i flera olika arter och är i regel väl utrustade för att överleva olika försök att utplåna eller begränsa deras utbredning.
Vissa arter har sitt ursprung i områden där jordbruket först utvecklades och specialiserat sig på att leva tillsammans med stråsäd. Denna specialisering gäller för ogräsarterna klätt, råglosta och pukvete. Andra har sitt ursprung i annan miljö, som blåklinten, som ursprungligen växte på stäpptundran innan jordbrukets introduktion men hittat en lämplig biologisk nisch i det av människan skapade kulturlandskapet. Ytterligare ogräs som nålkörvel och bukettanemon hör egentligen hemma i annan öppen mark men gynnas av ett odlingslandskap. [4]
Många ogräsväxter har följt den mänskliga odlingen jorden runt, så man finner att de frodas under mycket varierande klimatiska förhållanden. Allteftersom ogräsväxterna förökar sig, huvudsakligen genom frön eller rötter och underjordiska utlöpare, ger dem beteckningarna frö- eller rotogräs. Deras förekomst är i väsentlig mån beroende av jordmån och de odlade växternas art och sort samt det därav beroende sättet för jordens behandling och bearbetning av densamma samt vilka metoder för förebyggande och bekämpning av ogräsen som tillämpas.