Ofelbarhetsdogmen
Romersk-katolska kyrkans lära om påvens ofelbarhet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Ofelbarhetsdogmen är Romersk-katolska kyrkans lära om påvens ofelbarhet.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Läran fastslogs av Första Vatikankonciliet år 1870, men förekom redan i medeltida teologi och var den dominerande synen vid tiden för motreformationen.[1]