![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/31/Nothotsuga_longibracteata_1.jpg/640px-Nothotsuga_longibracteata_1.jpg&w=640&q=50)
Nothotsuga longibracteata
From Wikipedia, the free encyclopedia
Nothotsuga longibracteata[2] är en tallväxtart som först beskrevs av Wan Chun Cheng, och fick sitt nu gällande namn av H. H. Hu och Christopher Nigel Page. Nothotsuga longibracteata är ensam i släktet Nothotsuga som ingår i familjen tallväxter.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Nothotsuga longibracteata Status i världen: Nära hotad[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Kärlväxter Tracheophyta |
Klass | Barrväxter Pinopsida |
Ordning | Tallordningen Pinales |
Familj | Tallväxter Pinaceae |
Släkte | Nothotsuga |
Art | Nothotsuga longibracteata |
Vetenskapligt namn | |
§ Nothotsuga longibracteata | |
Auktor | (W. C. Cheng) H. H. Hu ex C. N. Page |
Synonymer | |
Tsugo-keteleeria longibracteata (W. C. Cheng) van Campo & Gaussen Tsuga longibracteata W. C. Cheng |
Arten förekommer glest fördelad i Kina. Utbredningsområdet sträcker sig över södra Fujian, norra Guangdong, nordöstra Guangxi, nordöstra Guizhou, sydvästra Hunan och sydöstra Jiangxi. Trädet växer i kulliga områden och i bergstrakter mellan 300 och 3200 meter över havet. Vädret i regionen är tempererat till kyligt och årsnederbörden varierar mellan 1 000 och 2 000 mm.[1]
I lägre områden bildas oftast skogar med lövträd av släktet Castanopsis, av släktet Lithocarpus, av eksläktet samt med cypressväxten Fokienia hodginsii. I högre lägen ingår arten i blandskogar med Fagus longipetiolata, Nyssa sinensis, näsduksträd, Pinus massoniana, Pinus fenzeliana och arter av rönnsläktet. Tallarna (släktet Pinus) är vanligen de högsta träden i skogarna. Ibland bildar Nothotsuga longibracteata med Tsuga chinensis trädgrupper där inga andra träd ingår.[1]
Fram till 1990-talet blev flera exemplar fällda och Nothotsuga longibracteata listades en längre tid som starkt hotad. Avverkningarna blev fåtaliga efter 1992. Sedan 2013 listas arten av IUCN som nära hotad (NT).[1]