svensk ämbetsman Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Nils Gustaf Spilhammar, född 3 augusti 1874 i Jakob och Johannes församling, Stockholm, död 24 juli 1968 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk ämbetsman. Mellan åren 1920 och 1939 var han statskommissarie på Statskontoret. Han var son till tidningsmannen Johan Spilhammar.
Spilhammar avlade examen till rättegångsverken 1904. Samma år började han som amanuens på Kungliga Statskontoret. 1907 befordrades han till revisor och bokhållare i utgiftsbyrån, vilket motsvarar tjänsteman i 1:a lönegraden. 1912 blev han ombudsman på myndigheten. 1920 blev Spilhammar statskommissarie och chef över fondbyrån på Statskontoret. Denna position höll han i nästan två decennier fram till sin pension 1939. Som belöning för sina insatser i rikets tjänst tilldelades Spilhammar både Vasaorden och Nordstjärneorden, varav den senare han även var kommendör av.[1][2]
Utöver sin tid på Statskontoret hade Spilhammar en del förtroendeuppdrag genom åren. Han var styrelseledamot i Statens byggnadsbyrå 1918-1920 och Stockholms stads hyresnämnder. Spilhammar var fullmäktig i Civilstatens änke- och pupillkassa från och med 1923. Mellan åren 1917 och 1945 var han sekreterare och ombudsman vid Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet.[1]
Nils Spilhammar var son till tidningsmannen Johan Spilhammar (1836-1922) och Emma Spilhammar, född Küsel (1835-1920). 15 augusti 1913 gifte han sig med Willy Hedlund i Eskilstuna.[1]
Spilhammar var god vän med författaren Bo Bergman och komministern Bengt Olof Aurelius.[3]
Riddare av 1:a klassen av Kungl. Vasaorden, 1920.[4]_-_Commander_BAR.png){kind=small}
Riddare av 1:a klassen av Kungl. Nordstjärneorden, 1924.[5]_-_Commander_1st_Class.svg){kind=small}
Kommendör av Kungl. Nordstjärneorden, 1936.[6]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
