NIS-direktivet
EU-direktiv / From Wikipedia, the free encyclopedia
NIS-direktivet, eller direktiv (EU) 2016/1148, är ett europeiskt direktiv som ställer krav på informationssäkerheten i offentliga IT-system inom Europeiska unionen. Direktivet medför krav på informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster.[2] Det utgör en del av harmoniseringslagstiftningen för den inre marknaden.
Europeisk unionsrätt | |||||||||||||
NIS-direktivet | |||||||||||||
Direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen | |||||||||||||
Aktnummer | Direktiv (EU) 2016/1148 | ||||||||||||
Celexnummer | 32016L1148 | ||||||||||||
Offentliggjort i | EUT L 194, 19.7.2016 | ||||||||||||
Rättslig form | Direktiv | ||||||||||||
Rättsligt bindande | Ja | ||||||||||||
Direkt tillämpligt | Nej, transponering krävs | ||||||||||||
Tillämpas av | Europeiska unionen | ||||||||||||
Utfärdat av | Europaparlamentet och Europeiska unionens råd | ||||||||||||
Rättslig grund | Art. 114 FEUF[1] | ||||||||||||
Relaterad lagstiftning Nuvarande och tidigare gällande lagstiftning
| |||||||||||||
Reglerna omfattar leverantörer av samhällsviktiga tjänster och vissa digitala tjänster. Dessa leverantörer kan finnas i både privat och offentlig sektor.
Den svenska NIS-regleringen innebär i korthet krav på informationssäkerhet och incidentrapportering för leverantörer av samhällsviktiga- och vissa digitala tjänster. Dessutom har ett antal myndigheter tillsynsansvar i enlighet med regleringen.