Marin VHF
From Wikipedia, the free encyclopedia
Marin VHF är en standard för kommunikationsradio, allmänt använd av den civila sjöfarten, sjöfartsmyndigheter och större nöjesbåtar. Kommunikationen sker på ett antal VHF-frekvenser i intervallet 156–174 MHz. Intervallet är uppdelat i 91 kanaler, där kanal 16 (156,800 MHz)[1] är nödkanal och anropskanal. I en del länder används också kanaler något utanför det här intervallet. Till skillnad från PR-radio måste man ha licens för att skaffa och använda marin VHF-radio (ingen licens krävs i Sverige för att skaffa radiokommunikationsutrustning, licens krävs enbart för användande. Detta enligt Post & Telestyrelsen som äger frågan om tillstånd och certifikat. I Finland krävs tillstånd för innehav, och tillståndet förutsätter en behörig operatör[2]).
Systemet används både för kommunikation mellan fartyg och mellan fartyg och någon av de kustradiostationer som finns utmed kuster, kanaler och större sjöar. De flesta VHF-kanaler används för samtal, som kan höras av alla som lyssnar på samma kanal, men vissa VHF-kanaler används också för andra tjänster, såsom DSC och AIS.
Av VHF-kanalerna används de flesta internationellt, men det finns också kanaler som används endast i vissa länder eller delar av världen, eller som används på olika sätt på olika håll. Man bör alltså kontrollera reglerna för de länder vars vatten man tänker bege sig till. Apparater som säljs i ett land ger inte nödvändigtvis tillgång till alla kanaler som används i ett annat. Ibland kan man genom apparatens inställningar välja vilket områdes kanaler man har tillgång till.
Inom sjöfarten används vid sidan av VHF också andra frekvensband, då VHF-signalerna normalt når endast något bortom horisonten. Fartygen kan också använda andra frekvenser för intern kommunikation.