Ljudlandskap
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ljudlandskap, eller ljudskap utgör den sammantagna ljudupplevelsen eller ljudbilden i en omgivning[1][2] och har beskrivits som en auditiv komponent av det mer omfattande begreppet landskap[3]. I ljudlandskapet är upplevelsen av ljud i en kontext centralt och år 2014 definierades begreppet enligt ISO[2] som; den akustiska miljön, såsom den uppfattas eller upplevs och/eller förstås av en eller flera personer, i sitt sammanhang. Enligt definitionen följer att ljudlandskapet innefattar en mängd olika ljud såsom; naturliga ljud t.ex. djurläten och ljud från naturfenomen, men också ljud skapade av människor, såsom komponerad musik som spelas (bakgrundsmusik) eller designat ljud, andra ljud från människors aktiviteter och arbete (tal, sorl), eller mekaniska ljud från bland annat maskiner. Studiet av ljudlandskap kallas ibland akustisk ekologi.
Buller är sådant som kan störa ("förorena") ett ljudlandskap. Buller, eller som det ofta definieras - oönskade ljud - har länge utgjort fokus då ljud i utemiljöer diskuterats och planerats. På senare tid har man i planeringsdiskursen även börjat uppmärksamma ljudlandskapets kvaliteter som viktiga att ta hänsyn till, inte minst på grund av potentialen att arbeta med vattenljud för att maskera buller[4]. Ljudlandskapet kan också förbättras genom en rad andra åtgärder som främjar önskvärda ljud, exempelvis biotoper för fåglar, prasslande asplöv, ljudkonst, eller användandet av akustiskt mjuka material som växtjord. [3][5] [6][7][8][9][10][11]
Synestesi kan göra att andra saker än ljud påverkar hur ljudlandskapet upplevs. Exempelvis kan den visuella kvaliteten hos en utemiljö påverka hur vi upplever buller.[12] Förväntningar är också viktiga - i urbana miljöer förväntar vi oss en mer intensiv och "offentlig" miljö, och det som ibland slentrianmässigt kallas "buller" - exempelvis ljud av bilar - kan t.om. utgöra en kvalitet i vissa fall. [3][13][14][15]
Motsvarande engelska term soundscape brukar förknippas med den kanadensiska kompositören Raymond Murray Schafer[16]. Schafer ledde under 1960-talet och framåt en forskargrupp där kvaliteten i ljudmiljö uppmärksammades. Tidigare hade forskningen främst handlat om buller. Begreppet beskrivs utförligt i boken The soundscape: our sonic environment and the tuning of the world [1]. En uppdaterad beskrivning som inkluderar det nuvarande forskningsläget finns i boken Soundscape and the Built Environment.[17] I Sverige bedrivs forskning om ljudlandskap bl.a. vid Stockholms Universitet, Konstfack, SLU, Chalmers och SP.
Utöver definitionen av ljudlandskap som beskrivits ovan rymmer begreppet även en rad andra betydelser - gemensamt är att kontextuella och/eller upplevelseaspekter av ljud är viktiga. Ljudlandskap har t.ex. använts för att beskriva allt från musikaliska kompositioner och konst till filmljud.