![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/3/3a/Larry_Robinson.jpg/640px-Larry_Robinson.jpg&w=640&q=50)
Larry Robinson
From Wikipedia, the free encyclopedia
Larry Clark Robinson, född 2 juni 1951 i Winchester, Ontario, är en kanadensisk före detta professionell ishockeyspelare (back) och tränare. Robinson spelade 20 säsonger i NHL mellan 1971 och 1992, de första sjutton i Montreal Canadiens och de tre sista i Los Angeles Kings. Som spelare vann han Stanley Cup sex gånger med Montreal och han har vunnit ytterligare tre gånger som tränare/ledare. Han fick ta emot Norris Trophy som ligans bästa back två gånger, 1977 och 1980, och Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulla spelare en gång; 1978.[1]
Larry Robinson | |
![]() | |
Smeknamn | Big Bird |
---|---|
Nationalitet | ![]() |
Född | 2 juni 1951 (73 år), Winchester, Ontario, Kanada |
Spelardata | |
Position | Back |
Skjuter | Vänster |
Längd | 196 cm |
Vikt | 102 kg |
Klubbar | |
Spelade för | Montreal Canadiens Los Angeles Kings |
Övrigt | |
NHL-draftad | 20:e totalt, 1971 Montreal Canadiens |
Proffsår | 1971–1992 |
Hall of Fame | 1995 |
Internationellt ingick han det kanadensiska laget som vann det första Canada cup - kallat det första riktiga världsmästerskapet i ishockey - 1976. Han deltog 1981 både i nästa upplaga av Canada Cup och dessutom i det så kallade VM i april.
Robinson blev invald i Hockey Hall of Fame 1995 och den 19 november 2007 pensionerades hans tröjnummer 19 av Montral Canadiens.[1] På 1384 grundseriematcher gjorde han 208 mål, 750 assists och totalt 958 poäng.[2] Han har varit huvudtränare för New Jersey Devils under två olika perioder samt för Los Angeles Kings.
Han vann Stanley Cup som lagkonsult med St. Louis Blues säsongen 2018–19.