Kusken

Kusken (Auriga på latin) är en lätt igenkännlig stjärnbild på den norra norra stjärnhimlen.^[3][4] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.^[5]

Kusken
Lista över stjärnor i Kusken
Latinskt namn	Auriga
Förkortning	Aur
Symbologi	Häststridsvagn
Rektascension	6[1] h
Deklination	40[1]°
Area	657 grad² (21:e störst)
Huvudstjärnor	5, 8
Bayer/Flamsteedstjärnor	65
Stjärnor med exoplaneter	7
Stjärnor med skenbar magnitud < 3	4
Stjärnor närmare än 50 ljusår	2
Ljusaste stjärnan	Capella (Alfa Auriga) (0,08[2]m)
Närmaste stjärnan	Gliese 268 (QY Aurigae) (19,7 lå)
Messierobjekt	3
Meteorregn	Alfa-Aurigiderna, Delta-Aurigiderna Delta-aurigiderna
Närliggande stjärnbilder	Giraffen Perseus Oxen Tvillingarna Lodjuret
Synlig vid latituder mellan +90° och −-40° Bäst synlig klockan 21:00 under Februari.

Historik

Kusken var en av de 48 stjärnbilderna när dessa listades av astronomen Klaudios Ptolemaios på 100-talet e. Kr. i hans samlingsverk Almagest.

Mytologi

Stjärnbildens ljusstarkaste stjärna är Capella, som är associerad med den mytologiska geten Amalthea. De tre stjärnorna Epsilon, Zeta och Eta Aurigae kallas Haedi (Killingarna).

Stjärnbilden kan spåras till Babylonien då den kallades Rukubi, vagnen. Grekerna och romarna förknippade stjärnbilden med Erichthonios, Hefaistos/Vulcanus och Athenas/Minervas förlamade son, som uppfann fyrspannsvagnen. Enligt en annan myt föreställer stjärnbilden Hippólytos, Theseus' äldste son, som älskade att köra hästspann. En tredje myt identifierar Kusken med Myrtilos.^[3]

Stjärnor

Stjärnbilden Kusken (Auriga) som den kan ses med blotta ögat.

Två egendomliga dubbelstjärnor, Epsilon Aurigae och Zeta Aurigae finns i stjärnbilden. Båda dessa system befinner sig i ett sällsynt skede i dubbelstjärnors utveckling, eftersom komponenterna är i ett kortvarigt och aktivt utvecklingsstadium.

• ε - Epsilon Aurigae har en omloppstid mellan komponenterna på ungefär 27 år, med förmörkelser som varar ungefär 18 månader. Den synliga komponenten är en gulaktig superjätte med spektraltypen F. Den andra stjärnans spektraltyp är okänd.
• ζ - Zeta Aurigae är en dubbelstjärna. Komponenterna har en omloppstid på 970 dagar. Huvudstjärnan är en superjätte med spektraltypen K, och följeslagaren är en stjärna i huvudserien med spektraltyp B.

Djuprymdsobjekt

Stjärnhopar

• Kusken innehåller tre ljusstarka öppna stjärnhopar, Messier 36 (NGC 1960), Messier 37 (NGC 2099) och Messier 38 (NGC 1912).^[6] Alla tre upptäcktes före 1654 av den italienske astronomen Giovanni Battista Hodierna.
• NGC 2281 är en öppen stjärnhop av magnitud 5,4.

Nebulosor

• IC 405 (Caldwell 31) är en emissionsnebulosa.

Landskapsstjärnbild

Kusken är Dalarnas landskapsstjärnbild.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Auriga (constellation), 22 maj 2015.

1. ”Auriga, constellation boundary”. The Constellations. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/themes/constellations/#aur. Läst 28 maj 2015.
2. ”Basic data: * alpha Aur – Spectroscopic binary”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Aurigae&submit=SIMBAD+search. Läst 28 maj 2015.
3. Ian Ridpath och Wil Tirion (2007) (på engelska). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
4. ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 25 maj 2015.
5. ”Auriga Constellation” (på engelska). http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Auriga-constellation/. Läst 28 maj 2015.
6. Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 320-321. ISBN 978-3-8331-4371-7

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kusken.
  Bilder & media