Kolgujev
rysk ö i Norra ishavet / From Wikipedia, the free encyclopedia
Kolgujev (ryska: Колгуев) är en ö utanför nordvästra Rysslands kust i Barents hav, nordost om Kaninhalvön och Tjeskajaviken[1], på gränsen mellan den sydvästra och sydöstra delen av Barents hav, och öns östra kust sköljs av Petjorahavet. Ön skiljs i söder från det ryska fastlandet genom ett cirka 72 km brett sund.[2] Ön tillhör regionen Nentsien, som är en del av Archangelsk oblast, och är cirka 3 496 km² stor.[1] Stränderna är mestadels sandiga och det inre bildar en vidsträckt tundra, som här och där sväller upp i lägre kullar. Växtligheten är tundraartad då marken på sommaren inte upptinar djupare än cirka 0,6 meter.[1] Havet runt ön är grunt med många sandbankar.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e2/TB%281895%29_p595_Map_of_Kolguev_Island.jpg/640px-TB%281895%29_p595_Map_of_Kolguev_Island.jpg)
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8c/%D0%9A%D0%BE%D0%BB%D0%B3%D1%83%D0%B5%D0%B2_25476094.jpg/640px-%D0%9A%D0%BE%D0%BB%D0%B3%D1%83%D0%B5%D0%B2_25476094.jpg)
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/47/%D0%A1%D0%B5%D0%B2%D0%B5%D1%80%D0%BD%D1%8B%D0%B9_%D0%B1%D0%B5%D1%80%D0%B5%D0%B3_%D0%9A%D1%80%D0%B8%D0%B2%D0%BE%D0%B3%D0%BE_%D0%BE%D0%B7%D0%B5%D1%80%D0%B0_-_panoramio.jpg/640px-%D0%A1%D0%B5%D0%B2%D0%B5%D1%80%D0%BD%D1%8B%D0%B9_%D0%B1%D0%B5%D1%80%D0%B5%D0%B3_%D0%9A%D1%80%D0%B8%D0%B2%D0%BE%D0%B3%D0%BE_%D0%BE%D0%B7%D0%B5%D1%80%D0%B0_-_panoramio.jpg)
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/2e/Zapolyarny_District%2C_Nenets_Autonomous_Okrug%2C_Russia_-_panoramio_%282%29.jpg/640px-Zapolyarny_District%2C_Nenets_Autonomous_Okrug%2C_Russia_-_panoramio_%282%29.jpg)
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8a/Kolguev_Bugrino_-_panoramio.jpg/640px-Kolguev_Bugrino_-_panoramio.jpg)
Omkring 400 personer bor idag på ön, varav de flesta är nentser.[3][4] De flesta nentser, som traditionellt haft renskötsel som syssla, bor idag året om i byn Bugrino på öns sydöstra kust, jämfört med att tidigare under 1900-talet ha varit mer utspridda över ön enligt renarnas säsongsbeten. Detta eftersom renskötselns modernisering minskat arbetsbehovet ute på tundran. År 2007 beräknades enligt en studie ungefär 40 personer arbeta med renskötsel ute på tundran och då fanns cirka 7 000 renar på ön.[5] 2012 fanns mer än 12 000 renar på ön. 2013-2015 inträffade en massdöd av renar på ön och 2015 fanns mindre än 200 renar kvar.[6][7][8][9] 2017 fanns 250-500 renar.[10]
På 1980-talet gjordes oljefyndigheter på ön och kommersiell oljeproduktion startades.[10] Oljefältet Peschanoozerskoye ligger på den nordöstra sidan av ön[10] och i närhet finns en liten flygplats som varit i drift sedan 2002. Vid oljefältet finns ett skiftläger där arbetarna inom oljeindustrin bor.[4][11] På öns norra kust finns en gränspost med en väderstation och en fyr.[12] Fler fyrar finns längs kusten på andra platser på ön, och en väderstation finns också i Bugrino,[4][12] som också har en radiostation[12], ett postkontor[4][12], en kyrka[4], ett kulturcenter[4], ett hälsocenter[4], en affär[4], och en förskola och skola[4] för de små barnen, sedan går barnen i internatskolor i Narjan-Mar.[13]
2019 förklarades en del av ön som skyddat område, så kallat zakaznik, av Nentsiens regionala styre, för att "bevara och stödja biodiversitet i Barents hav och Arktis".[6] Ön ses som viktig för flyttfåglar[6] och är en häckningsplats för gäss som bläsgås, sädgås och vitkindad gås.[14] På några ställen vid kusten träffas guanobäddar av flera meter mäktighet.[1] Traditionella näringar som renskötsel och fiske är tillåtna inom området.[6] Öns fauna och flora var länge inte särskilt väl utforskad på grund av öns otillgänglighet då sandbankarna och de grunda kustvattnen runt ön var svåra för fartyg, men den innehåller flera hotade arter.[6] Ön är numera lättare tillgänglig genom helikopter från Narjan-Mar.[4] Då ön ligger i norra Rysslands gränsområde behöver dock besökare idag, särskilt utländska, särskilt tillstånd för att besöka ön.[15]