![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e1/The_Fox_and_the_Grapes_-_Project_Gutenberg_etext_19994.jpg/640px-The_Fox_and_the_Grapes_-_Project_Gutenberg_etext_19994.jpg&w=640&q=50)
Kognitiv dissonans
psykologisk term / From Wikipedia, the free encyclopedia
Kognitiv dissonans är en (obehaglig) känsla som uppstår när fler motsägelsefulla idéer finns i huvudet samtidigt. Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sin dissonans genom att ändra sina attityder, åsikter eller handlingar så att helhetsbilden känns rimlig. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar eller förnekar saker. Kognitiv dissonans är ett av de mest inflytelserika och mest undersökta områdena inom socialpsykologi.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e1/The_Fox_and_the_Grapes_-_Project_Gutenberg_etext_19994.jpg/320px-The_Fox_and_the_Grapes_-_Project_Gutenberg_etext_19994.jpg)
Erfarenhet kan kollidera med förväntningar, som till exempel köparens ånger efter att ha köpt ett dyrt föremål. I ett tillstånd av kognitiv dissonans kan en person känna förvåning, rädsla, skuld, ilska eller genans. Det är vanligt att ha förutfattade meningar och betrakta sina val som korrekta, trots att mycket talar för motsatsen. Ibland kallas fenomenet för att "rättfärdiga sina val".
Denna fördomsfullhet ger den kognitiva dissonansen sin förutsägande förmåga, och tydliggör ett annars förbryllande, irrationellt och destruktivt beteende.
Ett klassiskt exempel på kognitiv dissonans (och ursprunget till uttrycket "surt, sa räven") är fabeln Räven och druvorna av Aisopos, skriven cirka 620-564 f.Kr. I berättelsen ser en räv några stora hängande druvor och vill äta dem. Räven är oförmögen att tänka ut ett sätt att nå dem, och gissar att druvorna förmodligen inte var värda att äta, eftersom de säkert var omogna eller sura. Detta exempel följer ett mönster: man begär något, tycker att det är ouppnåeligt och minskar sin dissonans genom att kritisera det. Jon Elster kallar detta mönster för "adaptiv preferensbildning".
En individ som är otrogen mot sin partner kan känna skuld och ånger över sitt beteende men bortförklara detta för sig själv genom att ändra sina attityder kring otrohet. Vid ett val mellan två lika goda eller dåliga alternativ kommer man att försöka övertyga sig om att det man valde var bättre än det andra alternativet, eller det som man håller på att bestämma sig för trots allt är bättre. I daglig mun - "att försöka övertyga sig själv".
Man strävar alltså efter kognitiv balans och försöker undvika kognitiv dissonans.