![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/69/Kirkdale_Cave_-_geograph.org.uk_-_1072214.jpg/640px-Kirkdale_Cave_-_geograph.org.uk_-_1072214.jpg&w=640&q=50)
Kirkdalegrottan
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kirkdalegrottan (Kirkdale Cave) är en grotta i Kirkdale nära Kirkbymoorside i Vale of Pickering, North Yorkshire, England. Grottan upptäcktes av stenbrottsarbetare 1821 och innehöll fossiliserade ben av olika däggdjur som inte längre finns i Storbritannien, bland dem flodhäst (det nordligaste flodhästfynd som gjorts), elefanter och ett flertal grotthyenor. William Buckland undersökte grottan och dess innehåll 1822 och hans slutsats var att benen i grottan kom från rester av djur som släpats dit av hyenorna som använt den som lya och inte som ett resultat av en biblisk översvämning som transporterat dit djur från fjärran länder som man först trodde. Hans rekonstruktion av ett urtida ekosystem genom detaljerad anlys av bevis i form av fossil beundrades av samtiden och betraktades som ett exempel på hur geohistorisk forskning skulle bedrivas.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/6/69/Kirkdale_Cave_-_geograph.org.uk_-_1072214.jpg/320px-Kirkdale_Cave_-_geograph.org.uk_-_1072214.jpg)
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/42/Buckland_hyena.jpg/320px-Buckland_hyena.jpg)
Grottans längd utökades från ursprungligen 175 m till 436 m av Scarborough Caving Club 1995 och en redogörelse publicerades i Descent Magazine.[1]