Loading AI tools
kinesiska varianten av kalligrafi Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Kinesisk kalligrafi (书法; 書法; Shūfǎ) är en kinesisk variant av kalligrafi. Den kinesiska kalligrafin är mer en konstform än bara att skriva vackert, väl jämförbart med måleri, poesi och musik, och kanske den ädlaste av dem.[1] Kinesisk kalligrafi var en av färdigheterna inom de fyra konsterna som en bildad person i det äldre Kina ansågs behöva behärska.[2]
Den äldsta formen av kinesisk skrift som är känd är orakelbensskrift och bronsskrift som användes under Shangdynastin (ca 1600 f.Kr.–1045 f.Kr.). Orakelbensskrift och bronsskrift kan i en vid definition sammanfattas som stor sigillskrift, som även inkluderar de varianter av kinesisk skrift som utvecklades under efterföljande Zhoudynastin (1045 f.Kr.–256 f.Kr.).[3][4]
De kinesiska skrivtecknen började standardiseras under Qindynastin på 200-talet f.Kr. i form av sigillskrift. Under den efterföljare Handynastin (206 f.Kr.–220) utvecklades flera stilar såsom kanslistil och löpande stil. Användandet av pensel och bläck ledde även till friare stilar som kursiv stil och löpande stil. Dessa stilar från Handynastin används inom kinesisk kalligrafi än idag.[5] Kinesisk kalligrafi har haft upp och nergångar genom historien med stora toppar under Jindynastin (265–420), Tangdynastin (618–907), Songdynastin (960–1279) och hade sin sista renässans under Qingdynastin (1644–1911).
Kinesisk kalligrafi delas normalt upp i fem basstilar:[6][7]
De fem basstilarna föregicks av:
Under utvecklingen av normalstil och kanslistil formades teorier om hur tecknen var uppbyggda. Den mest kända är Åtta principer av Yong (永字八法). Teorin beskriver de åtta delar som tecknet för "evighet" (永; Yǒng) är uppbyggt av. Totalt finns det 37 typer av linjer i normalstil, och de övrig 29 är baserade på dessa åtta.[8] Åtta principer av Yong bygger på den äldre principen Sju krafter (七势) av Wei Shuo.[9][10][11][12]
Grundutrustningen som behövs för att utföra kinesisk kalligrafi är Studerkammarens fyra skatter (文房四宝):
Utöver Studerkammarens fyra skatter används ofta även:
De olika streck som ett kinesiskt tecken består av skrivs alltid enligt en bestämd ordning i varje specifikt tecken. Streckordningen är bestämd enligt några grundregler. Vid tecken med många streck används flera av reglerna kombinerat.[13][14]
Den första kända kinesiska kalligraferna av betydelse var Zhong Yao (151–230) och Zhang Zhi (–192).[15] Den mest kända av dem alla var sannolikt Wang Xizhi (303–361),[16] och även hans son Wang Xianzhi hör till de riktigt stora kalligraferna. Under Tangdynastin utmärkte sig särskilt Yan Zhenqing (709–785) med sina verk i normalstil, och han räknas som en av de största någonsin.[17] Även Zhang Xu och Huaisu med sina verk i kursiv stil är mycket kända kalligrafer från Tangdynastin.[18] Ouyang Xun, Yu Shinan och Chu Suiliang räknas också till de riktigt stora.[19]
Under Songdynastin var de tyngsta namnen de tre goda vännerna Su Shi, Huang Tingjian och Mi Fei som hade tre helt olika sätt att skriva.[17] Även Cai Xiang var framstående under Songdynastin.[20] Zhao Mengfu som var aktiv under Yuandynastin var inte bara en mycket framstående kalligraf, utan även en av största kinesiska konstnärerna.[21] De främsta under Mingdynastin var Wen Zhengming, Dong Qichang och Zhang Ruitu.[22]
Qingdynastin var renässansen för kinesisk kalligrafi, och utmärkande nyskapande kalligrafer var Jin Nong[23], Deng Shiru, He Shaoji, Kang Youwei och Zhao Zhiqian. Under 1900-talet utmärkte sig Yu Youren, som även skrivit många böcker om kalligrafi.[24]
Qindynastin
Handynastin
Jindynastin (265–420)
Suidynastin
Tangdynastin
Songdynastin
Yuandynastin
Mingdynastin
Qingdynastin
Republiken Kina
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.