Keratokonus
From Wikipedia, the free encyclopedia
Keratokonus är en degenerativ ögonsjukdom där hornhinnan gradvis förtunnas. Keratokonus börjar vanligen i mitten av tonåren och fortskrider långsamt i tio–tjugo år. Namnet keratokonus härleds ur grekiskans kerat som betyder horn och latinets conus som betyder kon.[1] Namnet kan tolkas som "konformad hornhinna", vilket även beskriver hornhinnans utseende hos en drabbad.
Keratokonus | |
Latin: keratoconus | |
![]() Den konformiga hornhinnan är typisk för sjukdomen. | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | H18.6 |
ICD-9 | 371.6 |
OMIM | 148300 |
DiseasesDB | 7158 |
Medlineplus | 001013 |
eMedicine | oph/104 |
MeSH | svensk engelsk |
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/f/fb/Keratoconus_sv.svg/640px-Keratoconus_sv.svg.png)
Vid keratokonus sker en försvagning av hornhinnans uppbyggnad, så att den antar formen av en rundad kon. Allteftersom hornhinnan förtunnas och buktar fram försämras synen. Hornhinnan skall normalt ha en lagom välvd och jämn främre yta som gör att ljuset bryts symmetriskt mot ögats lins och vidare mot näthinnan.[2]
Synfelen som uppstår hos drabbade kan vanligen korrigeras med (stabila) hårda linser eller glasögon. Vid vissa svåra fall av keratokonus kan hornhinnetransplantation bli nödvändig.[2]
Keratokonus drabbar statistiskt sett ungefär 1 av 2000 personer världen över.[3] En beskrivning av symptom associerade med sjukdomen fanns redan år 1748 av tysken Burchard Mauchart men det var inte förrän år 1854 som britten John Nottingham gav en tydlig definition av keratokonus.[4]