Jota Ceti

Jota Ceti (ι Ceti, förkortat Jota Cet, ι Cet) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den västra delen av stjärnbilden Valfisken (stjärnbild). Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,56^[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,9^[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 275 ljusår (ca 84 parsek) från solen.

Jota Ceti (ι)
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Valfisken (stjärnbild)
Rektascension	00t 19m 25,67416s[1]
Deklination	-08° 49′ 26,1111″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+3,562[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	K1.5 III[3] eller K1 II + (K)[4]
U–B	+1,278[2]
B–V	+1,212[2]
Variabeltyp	Misstänkt[5]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+19,35 ± 0,17[6] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -15,15[1] mas/år Dek.: -37,11[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	11,88 ± 0,18[1]
Avstånd	2758 ± 4 lå (84 ± 1 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-1,2[7]
Detaljer
Massa	2,78[3] M☉
Radie	34[6] R☉
Luminositet	398[6] L☉
Temperatur	4 446 ± 18[6] K
Metallicitet	-0,09[6] dex
Vinkelhastighet	,4[6] km/s
Ålder	2,23[3] miljarder år
Andra beteckningar
ι Cet, 8 Ceti, BD-09° 48, FK5 9, HD 1522, HIP 1562, HR 74, SAO 128694. [8]

Nomenklatur

Jota Ceti har det traditionella namnet Deneb Kaitos Shemali.^[9] Namnet kommer från det arabiska ordet ذنب الشمالي - ðánab al-shamāliyy, vilket betyder havsmonsterns nordliga svans.

Egenskaper

Jota Ceti är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1.5 III^[3]. Men Houk och Swift (1999) ger den spektralklass K1 II,^[4] vilket skulle ange att den är en ljusstark jätte. Den är vidare en misstänkt variabel med en visuell amplitud på omkring 0,05 magnitud.^[5] Den har en uppskattad massa som är ca 2,8^[3] gånger större än solens massa, en radie som är ca 34^[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 400^[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4  450^[6] K.

Jota Ceti bildar en vidsträckt astrometrisk dubbelstjärna, med gemensam rörelse genom rymden,^[10] med en stjärna av magnitud 10,40 med en vinkelseparation på 106,4 bågsekunder vid en positionsvinkel på 191° år 2014.^[11] Denna följeslagare kan vara en stjärna av spekraltyp K.^[4]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

1. van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
2. Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172: 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667.
3. Luck, R. Earle (September 2015), "Abundances in the Local Region. I. G and K Giants", The Astronomical Journal, 150 (3): 23, arXiv:1507.01466 , Bibcode:2015AJ....150...88L, doi:10.1088/0004-6256/150/3/88, 88.
4. Houk, N.; Swift, C. (1999), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD Stars", Michigan Spectral Survey, Ann Arbor, Michigan: Department of Astronomy, University of Michigan, 5, Bibcode:1999MSS...C05....0H.
5. Eggen, O. J. (July 1993), "Evolved GK stars near the sun. I - The old disk population", Astronomical Journal, 106 (1): 80−132, Bibcode:1993AJ....106...80E, doi:10.1086/116622. See p. 97.
6. Massarotti, Alessandro; et al. (January 2008), "Rotational and radial velocities for a sample of 761 HIPPARCOS giants and the role of binarity", The Astronomical Journal, 135 (1): 209–231, Bibcode:2008AJ....135..209M, doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
7. Ryon, Jenna; et al. (August 2009), "Comparing the Ca ii H and K Emission Lines in Red Giant Stars", Publications of the Astronomical Society of the Pacific, 121 (882): 842, arXiv:0907.3346 , Bibcode:2009PASP..121..842R, doi:10.1086/605456.
8. "iot Cet -- High proper-motion Star", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2017-02-06.
9. Bakich, Michael E. (1995), The Cambridge Guide to the Constellations, Cambridge University Press, p. 116, ISBN 05-214492-19.
10. Gontcharov, G. A.; et al. (2001), "The proper motions of fundamental stars. I. 1535 stars from the Basic FK5", Astronomy and Astrophysics, 365 (2): 222, Bibcode:2001A&A...365..222G, doi:10.1051/0004-6361:20000010.
11. Mason, B. D.; et al. (2014), The Washington Visual Double Star Catalog, Bibcode:2001AJ....122.3466M, doi:10.1086/323920.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/denebkaitosschemali