Jota Capricorni

Jota Capricorni (ι Capricorni, förkortat Jota Cap, ι Cap), som är stjärnans Bayer-beteckning, eller 32 Capricorni, är en ensam stjärna^[10] i den mellersta delen av stjärnbilden Stenbocken. Den har en skenbar magnitud på +4,95^[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 16,6^[1] mas beräknas den befinna sig på ca 197 ljusårs (60 parsek) avstånd från solen. På det beräknade avståndet minskar stjärnans skenbara magnitud med 0,08 enheter genom en skymningsfaktor orsakad av interstellärt stoft.^[8]

Jota Capricorni
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Stenbocken
Rektascension	21t 22m 14,79565s[1]
Deklination	-16° 50′ 04,3598″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+4,95[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	G8 III[3] G7IIIFe-1.5[4]
U–B	0,63[5]
B–V	0,888 ± 0,031[6]
Variabeltyp	BY Draconis-variabel[2][7]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	12,31 ± 0,13[8] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 30,00 ± 0,26[1] mas/år Dek.: 4,52 ± 0,14[1] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	16,58 ± 0,27[1]
Avstånd	197 ± 3 lå (60,3 ± 1,0 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	0,18[9]
Detaljer
Massa	2,89 ± 0,08[8] M☉
Radie	10,67 ± 0,62[8] R☉
Luminositet	83[8] L☉
Temperatur	5 200 ± 28[8] K
Metallicitet	-0,05 ± 0,05[8]
Vinkelhastighet	4,37 ± 0,45[8] km/s
Ålder	390 ± [8] miljoner år
Andra beteckningar
32 Capricorni, GSC 06360-01220, PLX 5143, RX J2122.2-1650, HD 203387, PLX 5143.00, 1RXS J212214.7-165003, HIC 105515, PMC 90-93 1106, SACS 469, BD-17 6245, HIP 105515, PPM 238745, SAO 164346, 2E 4466, HR 8167, RBS 1741, SKY# 40706, 2E 2119.4-1702, IRAS 21194-1702, 2RE J2122-164, TD1 27986, FK5 1561, IRC -20599, 2RE J212213-164952, TYC 6360-1220-1, GC 29903, JP11 3339, RE J2122-165, UBV 18431, GCRV 13439, 2MASS J21221480-1650042, RE J212215-165008, UBV M 25635[4]

Egenskaper

Jota Capricorni är en gul till vit jättestjärna av spektralklass G8 III.^[3] Den har en massa som är ca 2,9^[8] gånger större än solens, en radie som är nästan 11^[8] gånger större än solens och utsänder ca 83^[8] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 5 200 K.^[8]

Jota Capricorni är en roterande variabel av BY Dra-typ.^[2] Den har skenbar magnitud +4,95 och varierar i amplitud 0,06 utan någon påvisad periodicitet.^[2]

Jota Capricorni är en kromosfäriskt aktiv stjärna med en longitudinell magnetfältstyrka på 8,3 ± 0,6 G och en röntgenstrålning på 4 482 × 10³⁰ erg/s.^[11] Den aktiva och fotometriska variationen av stjärnan medger en uppskattning av stjärnans rotationsperiod till 68 dygn.^[11]

Se även

• Variabel stjärna

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 maj 2019.

Noter

1. van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
2. ”Iot Cap” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5753. Läst 5 december 2017.
3. Houk, N.; Smith-Moore, M. (1988), Michigan Catalogue of Two-dimensional Spectral Types for the HD Stars, 4, Bibcode:1988mcts.book.....H.
4. ”Basic data: V* Iot Cap – Variable of BY Dra type” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Iot+Cap&submit=SIMBAD+search. Läst 4 december 2017.
5. Celis S., L. (October 1975), "Photoelectric photometry of late-type variable stars", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 22: 9–17, Bibcode:1975A&AS...22....9C.
6. van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=105515. Läst 5 december 2017.
7. Kazarovets, E. V.; Samus, N. N. (April 1997), "The 73rd Name-List of Variable Stars", Information Bulletin on Variable Stars (4471): 1, Bibcode:1997IBVS.4471....1K.
8. Jofré, E.; et al. (2015), "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets", Astronomy & Astrophysics, 574: A50, arXiv:1410.6422, Bibcode:2015A&A...574A..50J, doi:10.1051/0004-6361/201424474, A50.
9. Radick, Richard R.; et al. (September 1998), "Patterns of Variation among Sun-like Stars", The Astrophysical Journal Supplement Series, 118 (1): 239–258, Bibcode:1998ApJS..118..239R, doi:10.1086/313135.
10. Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
11. Aurière, M.; et al. (2015), "The magnetic fields at the surface of active single G-K giants", Astronomy & Astrophysics, 574: A90, arXiv:1411.6230, Bibcode:2015A&A...574A..90A, doi:10.1051/0004-6361/201424579.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/iotacapricorni