Jordränta (teori)
årlig avkastning på utarrenderad mark / From Wikipedia, the free encyclopedia
Jordränta är ett begrepp inom nationalekonomi, med vilket Adam Smith och många andra nationalekonomer (bland dem främst James Anderson) avsåg den avgift som en arrendator av jord regelbundet kunde erlägga eller faktiskt erlade till jordägaren. Det innebar jordegendomens bruttoavkastning med avdrag av samtliga produktionskostnader inklusive ersättning för arrendatorns eget arbete.[1]
Den jordränteteori som omfattades framställdes i skrift nästan samtidigt (1815) till största delen av de brittiska nationalekonomerna West, Malthus, Torrens och Ricardo. Ricardo är den som främst sammankopplas med jordränteteorin. Ricardos teori har dock senare väsentligt utvecklats i synnerhet av von Thünen[2] och i viss mån modifierats genom arbeten av von Liebig.