John Henry Mackay
tysk poet och författare / From Wikipedia, the free encyclopedia
John Henry Mackay, född den 6 februari 1864 i Greenock, död den 16 maj 1933 i Stahnsdorf, var en skotsk-tysk diktare, romanförfattare och individualanarkist.
John Henry Mackay | |
![]() | |
Född | 6 februari 1864[1][2][3] Greenock, Storbritannien |
---|---|
Död | 16 maj 1933 eller 21 maj 1933[4] Berlin |
Begravd | Berlin |
Andra namn | Sagitta |
Medborgare i | Tyskland |
Sysselsättning | Författare, anarkist, biograf, poet, HBTQ-aktivist |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Mackay var från mitten av 1880-talet vid sidan av Karl Henckell den mest framträdande representanten för modern radikal-social och politiserande lyrik och började omkring 1890 driva propaganda för Max Stirner, vars individualanarkism han klargjorde i Max Stirner: Sein Leben und sein Werk (1898, ny upplaga 1910), dels lade till grundval för hela sitt följande skönlitterära författarskap, speciellt romanerna Die Anarchisten (1891; på svenska Anarkisterna, 1910) och Der Schwimmer (1901).[5] Mackay skrev flera böcker om homosexuell kärlek såsom serien Die Bücher der namenlosen Liebe ("Böcker av namnlös kärlek") mellan 1905 och 1913 samt boken om Berlins pojkbarer, Der Puppenjunge (1926).[6]
Med influenser från den amerikanska anarkistiska traditionen och med vänskapen med Benjamin Tucker överges den våldsammare delen av anarkismen för en pacifistisk väg. Mackay skrev också i tidskriften Liberty.