Jie av Xia
From Wikipedia, the free encyclopedia
Kung Jie (桀; Jié) fl., ca 1600 f.Kr., var den sista kungen över den kinesiska Xiadynastin.[1] Hans personnamn var Lü Gui (履癸; Lǚ Guǐ).[2] Kung Jie har beskrivits som en mycket grym tyrann[3] som var besatt av vin och kvinnor.[4]
Kung Jie 桀 | |
---|---|
Kung av Xiadynastin | |
Regeringstid | 31 år ca 1600 f.Kr.[1] |
Företrädare | Kung Fa |
Personnamn | Lü Gui (履癸)[2] |
Far | Kung Fa[2] |
Kung Jie inledde sin regenttid med Zhenxun som huvudstad, men flyttade under sitt trettonde år som regent till "Söder om floden" (河南),[5][6] vilket tros vara kring dagens Luoyang i Henan.[7]
Kung Jie tillträdde som kung efter sin far (eller bror[4]) Kung Fa.[8][2] Han lät uppföra palats och paviljonger såsom Qingpalatset (傾宮) och Yaoterrassen (瑶臺) som finansierades av höga skatter.[4] Från Kung Jies femtonde år som regent och i fem år framöver arbetade rådgivaren Yi Yin i hovet, men Yi Yin återvände därefter till stammen Shang och bistod Cheng Tang att planera maktövertagandet från kung Jie.[9][10]
Stridigheterna mot Shang trappades upp och under Kung Jies 31:a regeringsår stod det slutliga slaget vid Mingtiao.[9] Efter slaget vid Mingtiao flydde kung Jie till Nanchao (dagens Chaohu i Anhui), och Xiadynastin hade fallit.[11][4]