![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/41/Professor_Jennifer_Doudna_ForMemRS_%2528cropped%2529.jpg/640px-Professor_Jennifer_Doudna_ForMemRS_%2528cropped%2529.jpg&w=640&q=50)
Jennifer Doudna
amerikansk forskare i molekylärbiologi / From Wikipedia, the free encyclopedia
Jennifer Anne Doudna, född 19 februari 1964 i Washington, D.C., är en amerikansk forskare i molekylärbiologi.
Jennifer Doudna ![]() | |
![]() Jennifer Doudna, 2016. | |
Född | Jennifer Anne Doudna 19 februari 1964[1][2] (60 år) Washington, USA |
---|---|
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | Harvard University, filosofie doktor, [3] Pomona College, kandidatexamen, [3] Hilo High School ![]() |
Sysselsättning | Biokemist[3], kemist[3], universitetslärare[3], molekylärbiolog[3], kristallograf[3] |
Befattning | |
Styrelsemedlem (2018–)[4] | |
Arbetsgivare | University of California, San Francisco Howard Hughes Medical Institute[3] Yale University (1994–2002)[3] University of California, Berkeley (2002–)[3][5] |
Make | Jamie H. D. Cate[6] |
Utmärkelser | |
Breakthrough Prize in Life Sciences, 2014 Wolfpriset i medicin, 2020 Nobelpriset i kemi, 2020 Se lista | |
Redigera Wikidata |
Jennifer Doudna växte upp i Hilo på Hawaii. Hon tog 1985 en kandidatexamen i kemi vid Pomona College[7] i Claremont i Kalifornien, och disputerade 1989 i biokemi på Harvard University[8]. Hon blev docent i molekylärbiologi och biokemi vid Yale University 1994[9] och 2002 blev hon professor i samma ämnen vid University of California, Berkeley[9], där hon forskar framför allt på tre områden: CRISPR-systemet, RNA-interferens och MikroRNA.[10]
Jennifer Doudna har arbetat med att förstå den biologiska funktionssättet av ribonukleinsyror, molekyler som medverkar i att överföra genetisk information och reglera andra processer i cellerna.
Doudna tilldelades 2020 nobelpriset i kemi tillsammans med Emmanuelle Charpentier[11] med motiveringen ”för utveckling av en metod för genomeditering”[12].
År 2018 utkom hennes bok Sprickan i skapelsen på Volante förlag, där hon beskriver upptäckten av gensaxen tillsammans med journalisten Samuel Stenberg.[13]