Loading AI tools
svensk bordtennisspelare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Jan-Ove ”J-O” Waldner (egentligen Valdner[2]), född 3 oktober 1965 i Hägersten,[3] är en svensk bordtennisspelare och flerfaldig världsmästare i både singel och lag. Han kallas ofta J-O och är i Kina känd under namnet 老瓦 Lǎo Wǎ – ”Gamle Wa(ldner)” – eller 常青树 Cháng Qīng Shù – ”Det evigt gröna trädet”.[4] Waldner fick sitt genombrott som 16-åring 1982, när han nådde final i EM, och hans karriär sträckte sig sedan drygt 20 år. Hans sista internationella tävling var OS 2004.
Jan-Ove Waldner | |
Jan-Ove Waldner, 14 november 2012. | |
Född | 3 oktober 1965[1] (58 år) Stockholm |
---|---|
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Bordtennisspelare |
Utmärkelser | |
ITTF Hall of Fame (2003) ETTU Hall of Fame (2015) Årets svensk i världen | |
Redigera Wikidata |
Jan-Ove Waldner | ||
Bordtennis, herrar | ||
Nation: Sverige | ||
---|---|---|
Olympiska spel | ||
Guld | Barcelona 1992 | Herrsingel |
Silver | Sydney 2000 | Herrsingel |
Världsmästerskap | ||
Guld | Dortmund 1989 | Herrlag |
Guld | Dortmund 1989 | Herrsingel |
Guld | Chiba 1991 | Herrlag |
Guld | Göteborg 1993 | Herrlag |
Guld | Manchester 1997 | Herrsingel |
Guld | Kuala Lumpur 2000 | Herrlag |
Silver | Tokyo 1983 | Herrlag |
Silver | Göteborg 1985 | Herrlag |
Silver | New Delhi 1987 | Herrsingel |
Silver | New Delhi 1987 | Herrlag |
Silver | Chiba 1991 | Herrsingel |
Silver | Tianjin 1995 | Herrlag |
Silver | Manchester 1997 | Herrdubbel |
Brons | Göteborg 1993 | Herrsingel |
Brons | Eindhoven 1999 | Herrsingel |
Brons | Osaka 2001 | Herrlag |
Världscupen | ||
Guld | Chiba 1990 | Singel |
Guld | Chiba 1990 | Lag |
Silver | Nimes 1996 | Singel |
Silver | Nimes 1994 | Lag |
Silver | Barcelona 1991 | Lag |
Silver | Barbados 1983 | Singel |
Brons | Kuala Lumpur 1991 | Singel |
Europamästerskap | ||
Guld | Prag 1986 | Dubbel |
Guld | Prag 1986 | Lag |
Guld | Paris 1988 | Dubbel |
Guld | Paris 1988 | Lag |
Guld | Göteborg 1990 | Lag |
Guld | Stuttgart 1992 | Lag |
Guld | Bratislava 1996 | Singel |
Guld | Bratislava 1996 | Dubbel |
Guld | Bratislava 1996 | Lag |
Guld | Bremen 2000 | Lag |
Guld | Zagreb 2002 | Lag |
Silver | Budapest 1982 | Singel |
Silver | Moskva 1984 | Dubbel |
Silver | Stuttgart 1992 | Dubbel |
Silver | Birmingham 1994 | Singel |
Silver | Birmingham 1994 | Lag |
Brons | Paris 1988 | Singel |
Brons | Eindhoven 1998 | Dubbel |
Brons | Bremen 2000 | Singel |
Europamästerskap för juniorer | ||
Guld | Poznan 1980 | Lag |
Guld | Poznan 1980 | Dubbel |
Guld | Topolcany 1981 | Singel |
Guld | Topolcany 1981 | Dubbel |
Guld | Topolcany 1981 | Lag |
Guld | Hollabrunn 1982 | Singel |
Guld | Hollabrunn 1982 | Dubbel |
Guld | Hollabrunn 1982 | Lag |
Guld | Malmö 1983 | Singel |
Silver | Rom 1979 | Singel |
Silver | Poznan 1980 | Singel |
Silver | Hollabrunn 1982 | Mixed |
Silver | Malmö 1983 | Mixed |
Waldner betraktas av vissa som världens genom tiderna bästa bordtennisspelare,[5] och när den bäste svenske idrottsmannen genom tiderna skulle utses 2014 fick Waldner tredje plats.[6] Framgångarna inkluderar OS-guld samt dubbla VM-guld i singel, fyra VM-guld i lag och sju Europa Top-12-segrar. Två gånger belönades han med Svenska Dagbladets guldmedalj (”Bragdguldet”) – 1989 som del av VM-guldlaget och 1992 ensam (efter OS-guldet).[5] Waldner är den första personen, och hittills den enda, från ett icke-asiatiskt land som har vunnit ett OS-guld i bordtennis.
Jan-Ove Waldner är son till Åke och Marianne Waldner. Han har en bror, Kjell-Åke.[7] Hans talang för bordtennis upptäcktes när han var fem år av föräldrarna, och vid sex års ålder började han spela i en klubb. Som ungdom åkte han på träningsläger till Kina, och ska ha blivit mycket inspirerad av kinesernas engagemang för sporten.
I början av 1980-talet utvecklades Jan-Ove Waldner snabbt till en av de ledande i den nya unga bordtennisgenerationen efter de tidigare svenska dominanterna Hans Alsér, Kjell Johansson och Stellan Bengtsson. Den första internationella seniortiteln i singel erövrade han (som 16-åring) i Israel Open 1981. Året därpå nådde han sin första stora mästerskapsmedalj, då han spelade singelfinal i EM och där förlorade mot lagkamraten Mikael Appelgren. År 1983 vann han den första stora internationella seniortiteln i SOC, och 1984 erövrade han Europa Top 12-guld (första gången av sju).
Under resten av 1980-talet etablerade Waldner sig som en av ledarna i ett mycket framgångsrikt svenskt herrlandslag, i konkurrens med främst Mikael Appelgren, Erik Lindh och Jörgen Persson. Sverige erövrade ett antal EM- och VM-guld i lag och framträdde med en bred topp med få motsvarigheter i europeisk bordtennishistoria vid sidan av Ungern.
År 1989 vann Jan-Ove Waldner för första gången VM i singel, samtidigt som också herrlandslaget erövrade VM-guld i lag. De samtidiga framgångarna under året belönades med Victoriastipendiet till Waldner och Svenska Dagbladets guldmedalj till landslaget. Året därpå vann Waldner World Cup i singel.
Vid sommar-OS i Barcelona 1992 erövrade Waldner Sveriges enda OS-guld under tävlingarna, genom sin finalvinst i singel över Jean-Philippe Gatien. Genom segern hade Waldner som förste bordtennisspelare erövrat alla stora internationella mästerskapstitlar i singel, en så kallad Grand Slam.[not 1] Senare under året tilldelades han också "Bragdguldet" för andra gången (denna gång individuellt).
Under 1990-talet utmanades Jan-Ove Waldner som Sverige-etta av en ny generation av spelare, däribland Peter Karlsson (EM-guld i singel 2000). Waldner fortsatte dock – i likhet med generationskollegan Jörgen Persson – sin internationella karriär med stor framgång ända in i 40-årsåldern. År 1996 vann Waldner för första gången EM i singel, och samma år vann han sin sjunde titel i Europa Top 12.
Året därefter vann han för andra gången VM i singel. Detta skedde vid världsmästerskapen i Manchester, där Waldner gick igenom turneringen med de sammanlagda setsiffrorna 21–0 – något ingen lyckats med vare sig förr eller senare (noterat 2016).[8]
Den sista EM-medaljen vann Waldner i Zagreb 2002, guld med herrlaget, och den sista i VM-sammanhang i Osaka 2001, brons med herrlaget. År 2002 var det sista året som Waldner (då 37 år) rankades bland världens tio bästa singelspelare. 2004 skapade han pingisfeber i Sverige när han avancerade långt i herrarnas singelturnering vid Olympiska Spelen i Aten.[9] I semifinalen förlorade han mot koreanen Ryu Seung-min, som sedan vann turneringen. I matchen om bronsplatsen mot Liqin Wang förlorade han också med 1–4 och slutade på fjärde plats.
Waldner behandlades för ett svårt spelberoende i början av 2000-talet och förlorade en stor del av sin förmögenhet på grund av det missbruket.[10][11]
På nationell nivå var Jan-Ove Waldner framgångsrik ytterligare ett antal år, med spel i både Pingisligan och i SM-sammanhang. År 2010 vann han sitt nionde och sista SM-guld i singel.
Den 11 februari 2016 spelade Waldner sin sista match i Pingisligan, och han avslutade därmed en lång och mycket framgångsrik karriär.[12]
Även efter de internationella framgångarna i stora mästerskap har Waldner utmärkt sig i olika sammanhang. Han har bland annat nått goda resultat på veterannivå och vann 2014 den första upplagan av ITTF Legends Tour i singel mot Jean-Michel Saive.
Här ingår:
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.