Intellektuell särbegåvning
From Wikipedia, the free encyclopedia
Intellektuell särbegåvning är en intellektuell förmåga som är signifikant högre än genomsnittet. Liksom färdigheter tros intellektuell särbegåvning vara en medfödd egenskap för intellektuell aktivitet som inte kan förvärvas enbart genom inövande, till exempel studier.
Intellektuell särbegåvning kan vara generell eller specifik. Till exempel kan en intellektuellt särbegåvad person ha en påfallande fallenhet för matematik men en begränsad språklig begåvning, eller vice versa.
Ett särbegåvat barn har ett eller flera områden där barnet visat klart högre begåvning än sina jämnåriga. IQ-begreppet är det vanligaste sättet att mäta ett barns intelligens idag om man avser intellektuell förmåga (alternativt akademisk förmåga). Men man måste vara införstådd med att särbegåvning knappast är begränsat till just intellektuell prestation och förmåga.[1] Såväl barn som vuxna med exceptionell intelligens bemöts inte sällan negativt av omgivningen på grund av sina annorlunda sätt att tänka, känna och förstå via. [2]