![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8b/Reaktanser-1.png/640px-Reaktanser-1.png&w=640&q=50)
Impedans
elektriskt motstånd för en växelström / From Wikipedia, the free encyclopedia
Elektrisk impedans är det elektriska motståndet för en växelström och mäts i SI-enheten ohm (Ω). Impedansen består av två mot varandra vinkelräta (ortogonala) komponenter, en resistans och en reaktans. Reaktansen hos en krets uppvisar endera induktiv eller kapacitiv karaktär och orsakar en fasvridning mellan spänning och ström i intervallet -90° till +90°.
- Den här artikeln handlar om elektrisk impedans. För akustisk impedans, se Akustisk impedans.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8b/Reaktanser-1.png/320px-Reaktanser-1.png)
Om resistansen betecknas och reaktansen
kan impedansen
skrivas som ett komplext tal
och dess belopp skrivas som
Fasvridningen kan beräknas som
Med hjälp av Ohms lag kan man beräkna beloppet för spänningen över en växelströmskrets enligt
(där U = spänningens belopp, Z = impedansens belopp och I = strömstyrkans belopp).
Det är vanligt att impedansen skrivs som ett komplext tal. Resistansen anges då av det komplexa talets realdel och reaktansen anges av det komplexa talets imaginärdel. Användande av komplexa tal gör det möjligt att samtidigt behandla de ingående storheternas belopp och fasvinklar (se jω-metoden).
Impedans förekommer i alla elektriska kretsar och komponenter.
Termen impedans introducerades av Oliver Heaviside juli 1886.[1][2] I en avhandling år 1893,[3] var Arthur Kennelly den förste att använda komplexa tal för att representera impedanser.