Håkon VII av Norge
kung av Norge 1905–1957 / From Wikipedia, the free encyclopedia
Håkon VII (norska Haakon VII), född som Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel den 3 augusti 1872 på slottet Charlottenlund i Gentofte, Själland, Danmark, död 21 september 1957 i Oslo, Norge, var kung av Norge från 1905 till 1957.
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2010-12) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Håkon VII | |
---|---|
Foto av Håkon VII | |
Regeringstid | 18 november 1905–21 september 1957 (51 år och 307 dagar) |
Kröning | 22 juni 1906 i Nidarosdomen |
Företrädare | Oscar II |
Efterträdare | Olav V |
Valspråk | Alt for Norge |
Gemål | Maud av Storbritannien |
Barn | Olav V |
Personnamn | Christian Frederik Carl Georg Valdemar Axel |
Ätt | Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg |
Far | Fredrik VIII av Danmark |
Mor | Louise av Sverige |
Född | 3 augusti 1872 Slottet Charlottenlund i Gentofte i Danmark |
Namnteckning | |
Död | 21 september 1957 (85 år och 49 dagar) Kungliga slottet i Oslo |
Begravd | 1 oktober 1957 Kungliga mausoleet på Akershus fästning i Oslo |
Prins Carl av Danmark, som han kallades innan han valdes till norsk kung, föddes som son till Fredrik VIII av Danmark och Lovisa av Sverige, och var yngre bror till Kristian X av Danmark. Han tillhörde huset Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg, en gren av huset Oldenburg. Han var genom Karl XV:s dotter Louise av Sverige (drottning av Danmark) syssling med kung Gustaf VI Adolf av Sverige.
Håkon VII blev vald till Norges förste kung efter unionsupplösningen med Sverige 1905. Som kung vann han stor respekt, inte minst för sina insatser under andra världskriget då han blev en symbol för kampen mot den tyska ockupationen.