Härjedalska
nordisk dialekt / From Wikipedia, the free encyclopedia
Härjedalska är ett samlingsnamn på de nordiska dialekter som talas i landskapet Härjedalen, folkmål såväl som moderna mål. Dessa dialekter har utvecklats ur den tröndska som talades i Trøndelag för några hundra år sedan, som talas i den del av Norge som Härjedalen tidigare ingick i, Tröndelagen, och i sin tur härrör från fornvästnordiska. Folkmålen i Härjedalen räknas emellertid enligt vissa källor till de norrländska målen.[1] Traditionella Härjedalska folkmål står långt närmare folkmålen i Trondheims stift än några andra svenska dialekter, med undantag för de jämtska.[1]
Varje by har sin egen karaktär. Byarna i de västra delarna har en mer norskinfluerad dialekt än de övriga, vilket idag i synnerhet märks vad gäller intonationen, medan de i öster har en dialekt som tagit influenser av hälsingemålen[2] och i viss mån dalmål. Byarna i norr har en dialekt som påminner om jämtskan. De fornnordiska diftongerna har monoftongerats i härjedalskan.
Exempel på avvikelser från de allmänt norrländska dragen är att Ei har blivit e, øy har blivit ø och au har blivit ô.[1] I vemdalsmålet har dock vissa diftonger bevarats, i likhet med jämtskan som talas på andra sidan av Klövsjöfjällen. Många arkaismer har bevarats såsom uttalen -mb, -nd och -ld i ord som kamb 'kam', hand 'hann' i övriga Norrland' och käld 'kall'.
Härjedalska talas i hela Härjedalen, men i mindre utsträckning i tätorten Sveg.