Hemvärnet
svensk militär organisation Från Wikipedia, den fria encyklopedin
svensk militär organisation Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Hemvärnet är en del av Försvarsmakten[4] och har verkat i olika former sedan 1940. Rikshemvärnsstaben (RHS) organiseras inom Högkvarteret, i försvarsstaben[5]. Högsta chef för Hemvärnet är Rikshemvärnschefen. Hemvärnet består av krigsförband och utgör nästan hälften Försvarsmaktens personal. Alla som tjänstgör i Hemvärnet är frivilliga. Hemvärnet har som huvuduppgifter att skydda, bevaka och ytövervaka. Hemvärnet kan också stödja samhället vid svåra påfrestningar (vid exempelvis naturkatastrofer). Hemvärnsförbanden övar årligen sina krigsuppgifter och upprätthåller redan i fredstid en mycket hög beredskap genom att militär personlig utrustning förvaras i hemvärnssoldatens bostad.
| Hemvärnet | |
 Vapen för Hemvärnet tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Hemvärnet |
| Datum | 29 maj 1940 (84 år sedan) |
| Land |  Sverige |
| Typ | Hemvärn |
| Roll | Bevaka, skydda, ytövervaka samt stödja det civila samhället [1] |
| Del av | Försvarsmakten |
| Föregångare | Borgarbeväpning |
| Storlek | Cirka 22 000 personer[2] |
| Högkvarter | Högkvarteret |
| Förläggningsort | Flertalet orter |
| Marsch | "Hemvärnets marsch" (Damberg) [not 1] |
| Årsdagar | 29 maj [not 2] |
| Dekorationer | HvPetriBM [not 3] HvPetriSM [not 4] HvGM [not 5] HvSM [not 6] HvBM [not 7] HvBMmkr [not 8] HvSMmLk [not 9] HvEkenbergSM [not 10] |
| Befälhavare | |
| Rikshemvärnschef | Generalmajor Laura Swaan Wrede |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
I Sverige hade redan Riksdagen 1624 slagit fast att befolkningen både i städer och på landsbygden skulle försvara hembygden vid krigsfara eller krigshot. Denna historiska föregångare till hemvärnet kallades Borgarbeväpning. Dock hade den sista resten av detta upplösts 1870 då Stockholms borgerskaps militärkårer upplöstes.
Det upptrappade krigshotet under 1939 som övergick i Andra världskriget efter Tysklands anfall på Polen och Sovjetunionens på Finland under hösten samma år, skapade stor oro i Sverige. Värnpliktsarmén hade begränsade resurser och man började ställa krav på att kunna försvara hembygden med någon form av skyddsstyrkor. Flera skytteföreningar började på eget initiativ bilda hemvärn, först ut var Tärnsjö i Uppland 4 januari 1940, följt av Lit i Jämtland den 21 januari (började 1939, först formellt 21 januari)[6] och Morlanda i Bohuslän 26 januari. I Skåne bildade under våren 1940 skyttegillena i Tågarp, Barkåkra, Genarp, Oderljunga och Klippan egna hemvärn. Man kom dock här i konflikt med lagen mot bildande av militära skyddskårer av år 1934.[7]
Försvarsviljan var stark och regeringen agerade snabbt. Den 29 maj 1940 beslöt riksdagen om att bilda ett hemvärn. Då hade också Danmark och Norge, i början på april, fallit för den framryckande tyska krigsmakten. Hemvärnet skulle bestå dels av ungdomar som inte gjort sin värnplikt, dels av äldre som överstigit värnpliktsåldern. Man räknade med att Hemvärnet skulle omfatta cirka 50 000 man, men några veckor senare kunde den nyutnämnde hemvärnschefen överste Gustaf Petri räkna in cirka 90 000 frivilliga män.
Från början fanns inga uniformer utan envar hade endast en armbindel med landstormsmärke och i bästa fall ett m/96-gevär eller en hagelbössa.[8] Man led i början svår brist på vapen till hemvärnet, och övervägde att förse trupperna med de enkelladdade 8 mm Remingtongevären m/1867-89 som fortfarande fanns i arméns förråd. Efter fredsslutet mellan Finland och Ryssland 1940 återlämnades dock 77 000 m/96 gevär som varit utlånade dit, varvid vapenfrågan löste sig och Remingtongevären kunde stanna i förråden som en "sista reserv".[9] Ett uniformsreglemente antogs 1940, varvid områdes- och kretsbefälhavare tilldelades m/39-uniform. Övriga hemvärnsmän tilldelades en enklare överdragsuniform, m/1940. Den visade sig dock snart olämplig för fältbruk och en ny överdragsuniform m/1941 antogs, vilken i oktober började levereras till förbanden. Vinterutrustning saknades dock fortfarande. En särskilt överdragsmössa togs fram för hemvärnets behov men blev inte uppskattad bland förbanden. I stället anskaffade många vintermössa m/1943. I takt med att äldre kappor av m/1886 och m/1910 kasserades för fälttjänst övertogs dessa av hemvärnet. Genom lottor och anhöriga till hemvärnsmän syddes snökåpor och snödräkter av kasserade lakan efter modellanvisningar. Under 1941 började hemvärnsmännen förses med stålhjälmar m/1921.[10] Det tog ända fram till 1950 innan alla hade tilldelats m/39-uniform.
Under 1940-talet startade Tidningen Hemvärnet, Hemvärnets stridsskola grundades och det första driftvärnet sattes upp.
Under kalla kriget blev den viktigaste uppgiften att bevaka alla de mobiliseringsförråd som fanns utspridda i landet. I uppslagsverket Kunskapens bok från 1951 står att läsa:
| ” | Hemvärnet, [är ett] lokalt militärförsvar, vanligen bestående av personer, som på grund av ålders- eller andra skäl ej äro värnpliktiga. H. ingår numera i de flesta länders försvar som följd av riskerna för fientliga luftlandsättningar och liknande krigshandlingar som kunna förvandla hemorten till krigsskådeplats. I det svenska H. som under chefen för armén ledes av en rikshemvärnschef, är rekryteringen frivillig. H. omfattar dels det allmänna hemvärnet och dels driftvärnet. | „ |
| – Kunskapens bok, 1951 | ||
År 1964 började hemvärnet tilldelas omsydda fältuniform m/39-58 och samma år började hemvärnsbefälet erhålla permissionsuniform m/60. Under början av 1970-talet började hemvärnsmännen utrustas med fältuniform m/59.[11]
År 1985 bildades det marina hemvärnet och då fanns omkring 120 000 frivilliga inom 66 hemvärnsbataljoner, men det dröjde ända fram till 1989 innan kvinnor fick bli hemvärnssoldater (om de först genomgått militär grundutbildning). År 2010 var 15 procent av personalen kvinnor.[12] År 1995 skrotades m/96-gevären och ersattes med Automatkarbin 4 och nu började hemvärnet även köpa in egen materiel i stället för att enbart använda arméns avlagda. År 2000 fanns ungefär 70 000 soldater och 60 bataljoner kvar.
Efter försvarsbeslutet 2004 lades driftvärnet ner 2005[13] och nu hade antalet soldater minskat till cirka 40 000. Detta år blev det även en stor debatt om att Hemvärnet skulle byta namn. Resultatet blev "Hemvärnet – nationella skyddsstyrkorna", även om namnet inte ändrades formellt. Nu började även hemvärnsinsatskompanier bildas.
I och med försvarsbeslutet 2009 blev värnplikten vilande och ersattes med en frivillig militär grundutbildning. För att inte förlora rekryteringsgrunden började Hemvärnet år 2010 med en frivillig direktutbildning, kallad grundläggande soldatutbildning – hemvärn (GSU-Hv). Man beslutade också att Hemvärnets numerär skall vara 22 000 och antalet bataljoner ska vara 40 stycken före år 2014. Hemvärnet skall också bli slagkraftigare genom att 17 000 soldater istället för som tidigare cirka 5 000 skall ingå i de mer kvalificerade och rörligare hemvärnsinsatskompanierna. GSU-Hv är numera integrerad i GMU.
I Försvarsmaktens budgetunderlag till regeringen för 2020 föreslogs att de fyra militärregionala staberna från 1 januari 2020 skulle inrättas som egna organisationsenheter. Cheferna för militärregionstaberna föreslogs i sin tur underställas rikshemvärnschefen avseende produktion av utbildningsgrupper och hemvärnsförband. Där med kom även utbildningsgrupperna med hemvärnsbataljonerna vid samma tidpunkt att överföras och underställas militärregionerna. Detta medförde att utbildningsgrupperna överfördes från utbildningsförbanden till militärregionerna.[14]I regeringens proposition framhöll dock regeringen att den militära regionala indelningen kunde komma att justeras, det beroende på utfallet av utredningen "Ansvar, ledning och samordning inom civilt försvar" (dir. 2018:79).[15]
Den stridande enheten inom Hemvärnet är plutonen. Två till fyra plutoner bildar ett kompani som står under befäl av en kompanichef. Två eller fler kompanier ingår sedan i en hemvärnsbataljon med en bataljonschef som ansvarar för insatserna inom sitt område. Bataljonschefen är i sin tur underställd militärregionstab[16]. Staberna har ansvaret för regional ledning vid nationell krishantering och ska fungera som kontaktpunkt för exempelvis polis, räddningstjänst, kommuner och länsstyrelser.
Sverige är indelat i fyra militärregioner: Nord, Mitt, Väst, Syd[16]. Gotlands regemente har det det territoriella ansvaret för Gotland. De regionala staberna har uppgiften att leda främst bevaknings- och skyddsuppgifter, genomföra civil-militär samverkan samt stöd till samhället. När uppgifternas löses kan chefen för den regionala staben föra befälet över olika krigsförband däribland hemvärnsförband. De regionala cheferna med stab ska stödja samhällets krisberedskap såväl vid händelser i fred, vid kris och vid krig.
Hemvärnet stöds med resurser för utbildning och administration av 22 militärregiongrupper som är geografiskt fördelade över hela Sverige. Dessa militärregiongrupper är i sin tur underställda cheferna för de fem militärregionerna. Gotlandsbataljonen är underställd Gotlands Regemente (P 18).[14] Enhetliga riktlinjer och material för utbildningar bestäms centralt av Hemvärnets stridsskola.
Rikshemvärnsstaben ansvarar för det övergripande arbetet med hemvärnsförbanden och produktionsledning av militärregionerna, Hemvärnets stridsskola (HvSS) samt samordning av Försvarsmaktens arbete med frivilliga försvarsorganisationer.[5]
Från och med den 1 januari 2012 är Hemvärnet organiserat i 40 bataljoner, detta efter en reducering av det tidigare antalet 60 stycken. I den nya organisationen numreras Hemvärnsbataljonerna från 10 till 49. Vidare skiljer sig själva sammansättningen av bataljonerna, detta då olika funktionsförband ingår i bataljonerna, vilka i vissa fall ses som nationella resurser[4]. Den skilda sammansättningen berör dock inte Hemvärnets insats- och bevakningskompanier, då dessa återfinns i samtliga bataljoner.[17] Från den 1 januari 2015 gjordes en namnjustering på bataljonerna, till exempel Norrbottens hemvärnsbataljon bytte namn till Norrbottensbataljonen.
I Hemvärnet ingår även personal som utbildas av 13 frivilliga försvarsorganisationer, så kallade specialister:
Hemvärnet är en del av stridskraften Hemvärnet[4]. Huvuduppgiften är att skydda, bevaka och ytövervaka. Hemvärnet är också en viktig del av det civila samhällets katastrofberedskap och deltar regelbundet bland annat i eftersök av försvunna personer, skogsbrandsläckning och vid översvämningar och snökaos. Enheter för marina uppgifter och underrättelseinhämtning ingår också.
Alla svenska medborgare som fullgjort militärtjänst om minst 90 dagar eller särskild korttidsutbildning om två veckor plus befattningsutbildning kan frivilligt skriva avtal (kontrakt) med Försvarsmakten om att ingå i Hemvärnet. Efter ansökan ska personen godkännas av Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och Säkerhetspolisen och ett utlåtande ska lämnas av de lokala sociala myndigheterna. Det görs även en bostadskontroll.[18] Efter en så kallad introduktionsutbildning anses personen vara kontrakterad hemvärnssoldat och då sker placeringen i förband som i normalfallet blir det närmaste kompaniet inom den lokala hemvärnsbataljonen.
Den som ej genomgått ordinarie militär grundutbildning kan antas som specialist i Hemvärnet efter att ha genomfört Grundläggande soldatutbildning för frivilliga (GU-F) som är 14 dagar lång och genomförs av någon av de frivilliga försvarsorganisationerna. [18] Därefter utförs specialistutbildningen som också är drygt 14 dagar lång i någon av de frivilliga försvarsorganisationernas regi. När man blivit godkänd på dessa kurser gör man en 3 dagars introduktionsutbildning på sitt förband och sedan blir man specialist och upptas i förbandet. Den totala utbildningstiden för att bli specialist i hemvärnet är således ca 1 månad.
Hemvärnssoldater är kontrakterade att öva minst fyra eller åtta dagar per år (fyra dagar gäller för de cirka 5 000 soldaterna i bevakningskompanierna, åtta dagar gäller för de cirka 17 000 soldaterna i hemvärnsinsatskompanierna) och varje enskild bataljon har en krigsförbandsövning (KFÖ) som omfattar fyra dagar och som äger rum samma vecka varje år. Chefer övar upp till 15 dagar per år beroende på befattning. Den fasta övningsveckan ska ge möjlighet för varje soldat att kunna planera inför just sin övning. Hemvärnsinsatskompanierna genomför förutom denna KFÖ även en särskild övning [för] förband (SÖF) om fyra dagar. Specialistpersonalen följer den utbildningstid som gäller för just det kompani de tjänstgör inom, som exempel ska en bilförare i ett hemvärnsinsatskompani göra åtta dagar. Före 2010 gällde ett timsystem där den enskilde soldaten skulle göra minst 20 timmar (60 timmar för insats). När dagsystemet infördes höjdes även ersättningarna för fullgjord avtalstid för att motivera soldaterna att ta ledigt för övningar utan att förlora för mycket inkomst.[19]
Övrig utbildning varierar till innehåll, från formella skjutövningar till strid i bebyggelse och sträcker sig uppemot en vecka i tid. Dock är det i regel fråga om helgövningar på en eller två dygn. Hemvärnets stridsskola (HvSS) i Vällinge utanför Stockholm, Försvarsutbildarna (FU) och andra frivilliga försvarsorganisationer (FFO) såsom Riksförbundet Sveriges lottakårer och Frivilliga Radioorganisationen anordnar årligen centrala veckokurser i exempelvis ledarskap, sprängtjänst och språk för kontraktspersonal och specialister. Utbildning av befäl och specialister sker huvudsakligen på HvSS och genom de frivilliga försvarsorganisationerna, men utbildningar genomförs även hos de lokala utbildningsgrupperna i landet. Hemvärnet utbildar även skyddsvakter för att kunna lösa sina bevakningsuppgifter.
Hemvärnssoldaten förfogar i stort över samma utrustning som övriga Försvarsmakten, inklusive fältuniformssystem m/90. Merparten av förbanden har tillgång till bland annat terrängbilar (Tgb 13 och 20) och bandvagnar (Bv 206). Hemvärnsbataljoner med marina uppgifter har även stridsbåt 90H. År 2011 inleddes ett byte av terrängbilarna mot minibussar av typen Personbil 8, som i första hand ska användas av hemvärnsinsatskompanierna i bataljonerna med beteckning 17–49, det vill säga i södra Sverige.
Standardbeväpning för hemvärnet är Ak 4B med rödpunktsikte eller pistol m/88. Insatsförbanden får även ut 40mm granattillsats. Ak4C har dock delats ut till delar av Hemvärnet och ambitionen är att samtliga Ak4B ska bytas ut. Understödsvapen innefattar kulspruta 58, granatgevär m/48, pansarskott m/86 och prickskyttegevär 90. Skydd består i huvudsak av hjälm m/90 och kroppsskydd m/90A. Kroppsskydd m/94K finns förrådsställt i begränsad omfattning. Mot CBRN-hot finns skyddsmask m/90.
.jpg)
Bataljonsledningarna har visst datorstöd för stridsledning. Radiokommunikation sker i huvudsak med Ra180, som ersätter de gamla Ra145/146, och med UK/HF-radio Ra763. En gruppradio samt RAKEL är under utdelning. Bildförstärkarna Körning och Span4 har introducerats inom hemvärnet på plutonsnivå och Hemvärnet köpte även in egna bildförstärkare från Ryssland under tidigt 2000-tal. Minor finns att tillgå mot bepansrade och obepansrade fiender.
Frivilligorganisationerna förser Hemvärnet med specialistkompetens såsom signalister, fordonsförare och förplägnadspersonal. Till exempel används hundar och hundförare från Svenska Brukshundsklubben då hunden i många fall är överlägsen människan i att upptäcka vissa former av hot.
Den personliga utrustningen förvaras i hemvärnssoldatens bostad. Det personliga vapnet förvaras centralt i en vapenkassun. Alla understödsvapen samlas centralt inom utbildningsgruppen och kompaniernas egna utrustningar (tält, koktrossar med mera) förvaras i lokala förråd.
Rikshemvärnschefen (RiksHvC) har genom beslut av den 12 september 2008 fastställt hur tvåbefälssystemet skall tillämpas i Hemvärnet.[20]
| Grad | Befattning | Anmärkning |
|---|---|---|
| OF3 Major | Bataljonschef | Urvalsbefattning efter beslut av rikshvch |
| OF2 Kapten | Bataljonschef Kompanichef | |
| OF1 Löjtnant | Kompanichef Plutonchef | |
| OF1 Fänrik | Plutonchef | |
| OR7 Fanjunkare | Mycket rutinerad med flera års tjänstgöring i befattning och fackområde | Urvalsbefattning efter beslut av chef utbildningsgrupp. |
| OR6 Förste sergeant | Rutinerad instruktör | Urvalsbefattning |
| OR5 Sergeant | Gruppchef | Med grundutbildning för instruktör |
| OR4 Korpral | Gruppchef | Med grundutbildning för gruppchefer |
| OR3 Vicekorpral | — | Denna grad avses inte att tillämpas för hemvärnspersonal |
| OR2 Menig 1 kl | Menig | Vid kontrakt |
| OR1 Menig | Menig | Under utbildning |
Hemvärnet har även en ungdomsverksamhet (hemvärnsungdomar) där flickor och pojkar vid 15 års ålder kan bli medlemmar. Ungdomarna får utbildning i skytte, sjukvård, militär idrott, hälsa, förläggningstjänst, lära sig leva i kallt klimat och viss militärkunskap. Någon soldatutbildning får inte förekomma i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter som Sverige har ratificerat. Ungdomarna skjuter med gevär i kaliber 22 long (samma kaliber som ett skidskyttegevär) tills de blir 18 år och får utbildas på Ak 4 och Ak 5. Ungdomarna får vid myndig ålder (18 år) börja utbildas för strid.
Militär ungdomsverksamhet bedrivs i stor utsträckning av Hemvärnet, Försvarsutbildarna, Sjövärnskåren och Flygvapenfrivilliga. Sjövärnskåren och Flygvapenfrivilliga har huvudmannaskap på sina respektive arenor medan Försvarsutbildarna delar sitt uppdrag med bland annat FMCK och FRO.
Försvarsutbildarna, Sjövärnskåren och Flygvapenfrivilliga har alla längre kurser under sommar- och vinterlov. Försvarsutbildarna har även kurser under vår- och höstloven. Många av dess regionala och lokala verksamheter bedrivs veckovis återkommande.
Varje år arrangerar HvSS en ungdomstävling med lag från hela Sverige och utländska lag. Tävlingen är för ungdomar mellan 15 och 20 år med grenar som sjukvårdstjänst, orientering i olika former, radiosamband och ett överraskningsmoment som är olika från år till år.[21]
Varje pluton, kompani, bataljon, militärregion och rikshemvärnschefen har ett eget råd och behandlar frågor om på just deras nivå. Motioner och andra förslag kan även skickas uppåt i beslutsordningen.
Rikshemvärnsrådet behandlar frågor som gäller övergripande för hela hemvärnet och vad som ska skickas vidare för behandling av Rikshemvärnstinget. Det kan exempelvis gälla ny materiel eller, som under 2005 års rikshemvärnsting, organisationens namn. Rikshemvärnschefen är städse ordförande i såväl Rikshemvärnsrådet som -tinget.
Enligt beslut ska samverkan och rådslag ske enligt följande:
Medinflytande inom hemvärnet utövas av förtroendevalda. För hela landet utövas medinflytande av rikshemvärnstinget och rikshemvärnsrådet. Rikshemvärnstingets syfte är att ge ombuden tillfälle att diskutera frågor av betydelse för hemvärnet. Försvarsmakten skall höra rikshemvärnsrådet i viktiga frågor som rör hemvärnet. I rikshemvärnstinget skall valda ombud ur hemvärnets personal delta. Rikshemvärnschefen är ordförande vid rikshemvärnstinget. När rikshemvärnschefen har förhinder skall rikshemvärnsrådets vice ordförande vara ersättare. Rikshemvärnsrådet består av rikshemvärnschefen, som är ordförande, en ledamot som förordnas av regeringen, ledamöter och ersättare som utses av rikshemvärnstinget och i övrigt ledamöter enligt Försvarsmaktens bestämmande. Rikshemvärnsrådet skall inom sig utse en vice ordförande.[23]
Tidningen Hemvärnet grundades i januari 1941 och ges ut fem gånger om året till all kontrakterad personal, även i avtalsorganisationerna. Tidningen är oberoende och ges ut av rikshemvärnsrådet.
Den 4 november 1946 antogs "Hemvärnets marsch" (Damberg) som förbandsmarsch, det i samband med en pristävling.[3]
En hemvärnsgård är i Sverige en typ av byggnad eller byggnadskomplex som förvaltas, eller har förvaltats, av hemvärnsrörelsen.
Hemvärnsgårdar är ofta bondgårdar som anpassats för att användas som förläggning och förråd.
|
|
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
