Handikappsprincipen
From Wikipedia, the free encyclopedia
Handikappsprincipen är en hypotes som utvecklades av den israeliske biologen Amotz Zahavi för att förklara hur beteenden och drag som inte verkar allra bäst lämpade för överlevnad har kunnat gynnas av evolutionen: den som har råd att bete sig på ett sådant sätt måste ha andra, mindre lätt observerbara fördelar. Ett exempel är gaseller som hoppar högt då de blir förföljda, och därmed visar att de har kraftreserver och inte är lämpliga byten. Många drag och beteenden i samband med parbildning antas kunna förklaras med denna mekanism.
Teorin förklarar hur evolutionen kan få djur som har uppenbara motiv att lura varandra att kommunicera ärligt med varandra.[1][2][3] Det innebär att tillförlitliga signaler måste vara dyra för avsändaren, en kostnad som svagare individer inte har råd att visa upp. Ett riskfyllt beteende eller en klumpig fjäderdräkt som sänker den biologiska konditionen kan imponera på det motsatta könet eftersom bara de starkaste individerna har råd att slösa så med sina resurser. Den som trots energidränande funktionsnedsättningar tävlar mot sina konkurrenter och trots det uppenbara slöseriet med energi överträffar dem skickar en signal att de är särskilt livsdugliga och potenta.