Gökar

Gökar (Cuculidae) är en fågelfamilj i ordningen gökfåglar (Cuculiformes).^[1][2][3]

Gökar
Gulnäbbad regngök (Coccyzus americanus)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Gökfåglar Cuculiformes
Familj	Gökar Cuculidae
Vetenskapligt namn
§ Cuculidae
Auktor	Vigors, 1825
Släkten
Se text
Jättegök (Scythrops novaehollandiae)

Familjen omfattar bland annat den europeiska göken, tuppgökar, koelgökar, malkohor, kouagökar, skatgökar, glansgökar, sporrgökar och anier. De två senare placeras ibland i de två egna familjerna Centropodidae och Crotophagidae. Tillsammans med sina två närmast släktingar, trappfåglarna och turakofåglarna, utgör gökfåglarna gruppen Otidimorphae.

Generellt är gökar mellanstora smala fåglar. De lever i häckar i träd, men en stor del även på marken. Familjen finns över stora delar av jorden, med flest arter i tropikerna. Vissa arter är flyttfåglar. De lever av insekter, larver, andra smådjur och även frukt. Vissa arter är boparasiter, vilket innebär att de lägger ägg i andra arters bon, men majoriteten tar hand om sina egna ungar.^[4]

Gökar har spelat en roll i kulturen i tusentals år, och förekommer exempelvis i grekisk mytologi. I Indien anses gökar vara heliga medan de i Japan förknippas med obesvarad kärlek.

Systematik

Gökarna är enda familjen i ordningen gökfåglar, närmast släkt med trappfåglar och turakofåglar. DNA-studier^[5] har klarlagt systematiken inom familjen enligt nedan. Släktesindelning och artantal följer IOC:

Underfamilj Crotophaginae

• Guira – guiragök
• Crotophaga – tre arter

Underfamilj Neomorphinae

• Tapera – stripgök
• Dromococcyx – två arter
• Morococcyx – trastgök
• Geococcyx – två arter tuppgökar
• Neomorphus – fem arter amerikanska markgökar

Underfamilj Couinae

• Carpococcyx – tre arter asiatiska markgökar
• Coua – tio arter på Madagaskar

Underfamilj Centropinae

• Centropus – 29 arter sporrgökar

Underfamilj Cuculinae

• Rhinortha – rostgök, tidigare i Phaenicophaeus
• Ceuthmochares – två arter gulnäbbar
• Taccocua – sirkeermalkoha, tidigare i Phaenicophaeus
• Zanclostomus – rödnäbbad malkoha, tidigare i Phaenicophaeus
• Phaenicophaeus – sju arter malkohor
• Rhamphococcyx – sulawesimalkoha
• Dasylophus – två arter malkhohor, varav luzonmalkohan ibland lyfts ut till det egna släktet Lepidogrammus
• Clamator – fyra arter skatgökar
• Coccycua – tre arter
• Piaya – två till tre arter
• Coccyzus – 13 arter regngökar och ödlegökar
• Pachycoccyx – tjocknäbbad gök
• Microdynamis – dvärgkoel
• Eudynamys – två till tre arter koelgökar
• Urodynamis – långstjärtad koel
• Scythrops – jättegök
• Chrysococcyx – sex arter glansgökar
• Chalcites – åtta arter glansgökar
• Heteroscenes – blekgök
• Caliechthrus – vitkronad gök
• Cacomantis – elva arter buskgökar
• Cercococcyx – tre arter långstjärtsgökar
• Surniculus – fyra arter drongogökar
• Hierococcyx – åtta arter hökgökar, tidigare i Cuculus
• Cuculus – elva arter

Noter

1. Ericson, P.G.P. (2006). ”Diversification of Neoaves: integration of molecular sequence data and fossils”. Biology Letters 2 (4): sid. 543–547. doi:10.1098/rsbl.2006.0523. PMID 17148284. PMC: 1834003. Arkiverad från originalet den 7 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080307225744/http://biology-web.nmsu.edu/houde/Ericson_et_al_2006.pdf.
2. Hackett, S.J. (2008). ”A Phylogenomic Study of Birds Reveals Their Evolutionary History”. Science 320 (5884): sid. 1763–1768. doi:10.1126/science.1157704. PMID 18583609.
3. Jarvis, E.D. (2014). ”Whole-genome analyses resolve early branches in the tree of life of modern birds”. Science 346 (6215): sid. 1320–1331. doi:10.1126/science.1253451. PMID 25504713.
4. Janice M. Hughes (1996). ”Phylogenetic Analysis of the Cuculidae (Aves, Cuculiformes) Using Behavioral and Ecological Characters” (på engelska). The Auk 113 (1). https://www.jstor.org/stable/4088931.
5. Sorenson, M.D., and R.B. Payne (2005), Molecular systematics: Cuckoo phylogeny inferred from mitochondrial DNA sequences in “The Cuckoos”, pp.68-94 (R.B. Payne, ed.), Oxford University Press, Oxford.