Loading AI tools
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Gulstjärtad sotkakadua[2] (Zanda funerea) är en stor kakadua som lever i sydöstra Australien.[3]
Gulstjärtad sotkakadua Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Hane gulstjärtad sotkakadua i New South Wales, Australien. | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Papegojfåglar Psittaciformes |
Familj | Kakaduor Cacatuidae |
Underfamilj | Calyptorhynchinae |
Släkte | Zanda |
Art | Gulstjärtad sotkakadua Z. funerea |
Vetenskapligt namn | |
§ Zanda funerea | |
Auktor | Shaw, 1794 |
Utbredning | |
Synonymer | |
|
Vuxna fåglar är mellan 55 och 65 centimeter långa. Fjäderdräkten är övervägande svart, med blekare fjäderkanter och gula fläckar på stjärten. Hannen har svart näbb, blek gul fläck bakom ögat och rödaktig ögonring. Ögonen är bruna. Honor och ungfåglar har grå ögonring, ljusfärgad näbb och bjärtare, mer tydlig gul kindfläck.
Gulstjärtad sotkakadua delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
Tidigare fördes gulstjärtad sotkakadua tillsammans med kortnäbbad och långnäbbad sotkakadua till släktet Calyptorhynchus, men lyfts numera oftast ut till det egna släktet Zanda.[1][3]
Åtminstone på vissa platser tycks de ha anpassat sig till människorna och kan ofta ses i många delar av stadsbebyggelsen i Sydney och Melbourne. De är inte särskilt vanliga, men tillhör de mest uppskattade och karakteristiska fåglarna i södra Australien. De ses ofta flyga på en relativt låg höjd, med sina stora vingar och flaxar mycket långsamt med tunga rörelser. De har ett högt, spöklikt klagande läte som hörs på långt avstånd.
Deras kost är varierad men består till stor del av frön av inhemska träd, särskilt Casuarina, men även Eucalyptus, Acacia, Banksia och Hakea. De äter också gärna larver av trädborrande skalbaggar genom att slita bort barken från träd och bita in i trät för att hitta dem.
Gulstjärtad sotkakadua har en lång häckningsperiod. Båda könen bygger ett bo, som är ett stort trädhål, med träspån på kanterna. Honan ensam ruvar ett eller två ägg, medan hannen bidrar med mat. Oftast överlever endast en ungfågel, som stannar hos föräldrarna i omkring sex månader.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till minst 25.000 individer.[1]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.