Goethit
From Wikipedia, the free encyclopedia
Goethit är en gul eller gulbrun järnoxid med den kemiska formeln α-FeOOH är ett mineral i diasporgruppen, bestående av järn(III)oxid-hydroxid, närmare bestämt α-polymorfen. Det finns i jord och andra lågtemperaturmiljöer som sediment och utgör en viktig beståndsdel i rost. Goethit förekommer som små partiklar och har därför en stor specifik yta, dock lägre än den för ferrihydrit, ofta mellan 40 och 200 m²/g.
Goethit | |
Kategori | Oxidmineral |
---|---|
Grupp | Hydroxider |
Strunz klassificering | 4.FD.10 |
Kemisk formel | α-FeO(OH) |
Färg | Gulaktig till rödaktig till brun eller svart |
Förekomstsätt | Radiell nålformad, mammillär, botryoidal, stalaktitisk, massiv, som enkrustation, som pseudomorf; kan vara bandad eller iriserande |
Kristallstruktur | Ortorombisk |
Spaltning | Perfekt {010} |
Brott | Ojämnt till splittrat |
Hårdhet (Mohs) | 5,0 – 5,5 |
Glans | Adamantin till matt |
Transparens | Opak till subtransparent |
Streckfärg | Brun, brungul till orangegul |
Specifik vikt | 3,3 - 4,3 |
Smältbarhet | Smältbar vid 5-5,5 |
Löslighet | Löslig i saltsyra |
Övrigt | Svagt magnetisk |
Referenser | [1][2][3][4] |
Goetit har varit välkänt sedan urminnes tider för dess användning som pigment (brunockra). Bevis har hittats för dess användning i färgpigmentprov tagna från grottorna i Lascaux i Frankrike. Det beskrevs första gången 1806 baserat på prover som hittades i Hollertszug-gruvan i Herdorf, Tyskland.[3] Mineralet fick sitt namn efter den tyske polymaten och poeten Johann Wolfgang von Goethe (1749–1832).