![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/03/Gbe_languages.png/640px-Gbe_languages.png&w=640&q=50)
Gbespråk
From Wikipedia, the free encyclopedia
Gbespråken[1] är en grupp av omkring tjugo besläktade språk som talas i ett område som sträcker sig mellan östra Ghana och västra Nigeria. Det totala antalet talare av gbespråk är mellan fyra och åtta miljoner. Det mest utbredda gbespråket är ewe (cirka 3 miljoner talare i Ghana och Togo), följt av fon (1,7 miljoner, främst i Benin). Gbespråken tillhör kwagrenen av Niger-Kongospråken, och sönderfaller i fem större dialektgrupper: Ewe, fon, aja, gen och phla-pherá.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/03/Gbe_languages.png/320px-Gbe_languages.png)
De flesta av gbefolken har kommit från öster till sina nuvarande områden i flera migrationsvågor mellan 900-talet och 1400-talet. Vissa av de folk som talar phla-pheráspråk anses dock vara ursprungsbefolkningen i området som har beblandats med gbespråkiga invandrare, och genfolket är troligen invandrare norrifrån av ga- eller fanteursprung. I slutet av 1700-talet blev många gbespråkiga förslavade och förflyttade till Nya världen, vilket gjorde att gbespråk fick en roll i utvecklandet av flera karibiska kreolspråk.
Omkring 1840 påbörjade tyska missionärer lingvistisk forskning om gbespråken. Under första halvan av 1900-talet var Diedrich Hermann Westermann en av de mest produktiva bidragsgivarna till forskningen om gbespråken. Den första interna klassificeringen av gbespråken publicerades 1988 av H.B. Capo. Denna följdes av en jämförande fonologi 1991. Gbespråken är tonspråk och isolerande språk och den grundläggande ordföljden är subjekt- verb-objekt.