Frode Nør Christensen
dansk politiker / From Wikipedia, the free encyclopedia
Frode Nør Christensen, född 9 oktober 1948 i Hvejsel Sogn, är en dansk f.d. politiker (Centrum-Demokraterne) och tidigare transportminister i Poul Schlüters första och andra regering.
Frode Nør Christensen | |
Tid i befattningen 14 augusti 1986–3 juni 1988 | |
Monark | Margrethe II |
---|---|
Företrädare | Arne Melchior |
Efterträdare | Hans Peter Clausen |
Född | 9 oktober 1948 (75 år) Hvejsel Sogn, Danmark |
Politiskt parti | Centrum-Demokraterne |
Yrke | Polisassistent, sergeant, politiker |
Frode Nør Christensen fick handelsutbildning på Hovedstadens Brugsforening (1964-1967) och var därefter sergeant i det danska flygvapnet (1968-1971), polisassistent och körprovsansvarig i Holstebro.[1] Han engagerade sig i mittenpartiet Centrum-Demokraterne och var vice partiordförande (1980-1982).[1] Han blev invald i Folketinget 1981 och behöll detta mandat till 1991. Han var partiets gruppordförande och politiska ordförande (1984-1986) och utsågs därefter till Arne Melchiors efterträdare som transportminister 1986. Han övertog ett reducerat departement, då ansvaret för post- och telegrafväsendet hade överförts till det nyupprättade Kommunikationsdepartementet.[2] Det var Frode Nør Christensen som presenterade regeringens transportpolitiska redogörelse, som hade utarbetats under Melchiors mandatperiod.[2] Denna fastslog att den individuella och den kollektiva trafiken skulle komplettera varandra, och att en utbyggnad av båda skulle ske.[2] Det var han som stod bakom beslutet om Stora Bältbrons uppförande 1987.[2] Han stod också bakom upprättandet av de tågförbindelser som varje fredag och söndag transporterade barn av skilda föräldrar, som bor i olika delar av landet.[3] I denna ordning ingick också personal som ledsagade barnen till rätt tåg.[3]
Frode Nør Christensen blev invald i Europaparlamentet 1989 och lämnade Folketinget 1991 för att kunna ägna sig helt åt det förra.[1] Han anslöt sig till Europeiska Folkpartiet och innehade sitt mandat till 1994. Han återvände sedan till Holstebro och återupptog arbetet som polisassistent och parkeringsvakt.[1] Han lämnade Centrum-Demokraterne 1995 och gick med i Det Konservative Folkeparti.[1] Han förtidspensionerades 1998 på grund av att han drabbats av tinnitus och Ménières sjukdom.[1] Från 2004 är han ledamot i Hodsagers kyrkoråd.[1]