![cover image](https://wikiwandv2-19431.kxcdn.com/_next/image?url=https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e6/Altranst%25C3%25A4dt_Schloss.jpg/640px-Altranst%25C3%25A4dt_Schloss.jpg&w=640&q=50)
Freden i Altranstädt
From Wikipedia, the free encyclopedia
Freden i Altranstädt var ett fredsfördrag som slöts i Altranstädt i Sachsen den 14 september 1706 mellan Sverige och Polen å ena sidan och Kurfurstendömet Sachsen å den andra. Genom freden tvingades kung August den starke att avsäga sig den polska kronan, erkänna Stanislaus som kung i Polen, skilja sig från ryska förbundet och utlämna Johann Patkul. Freden kan betraktas som en separatfred under stora nordiska kriget.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/15/Altranst%C3%A4dt_Obeliskeninschrift.jpg/640px-Altranst%C3%A4dt_Obeliskeninschrift.jpg)
- För religionstraktaten mellan protestanter och katoliker 1707, se Altranstädtkonventionen.
![]() | |
Slottet i Altranstädt, där freden undertecknades. På platsen avtäcktes år 1907 ett minnesmärke. | |
Undertecknat | 14 september 1706 (ss) 13 september 1706 (gs) 24 september 1706 (ns) |
---|---|
Plats | Altranstädt, Sachsen |
Sveriges underhandlare var Carl Piper och Olof Hermelin. Freden hölls en tid hemlig, emedan August var beroende av Ryssland och till och med efter fredsslutet måste delta i ett angrepp på en i Polen stående svensk-polsk styrka under Marderfelt vid Kalisch den 19 oktober samma år. Men då August därefter i Warszawa lät sjunga Te Deum med anledning av svenskarnas nederlag och dessutom i hemlighet begärde hjälp i Berlin och Köpenhamn, offentliggjorde Karl XII fredsfördraget 16 november.
Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava förklarade August 29 juli 1709, då han i Dresden förnyade förbundet med tsar Peter, freden i Altranstädt ogiltig under föregivande att hans ombud von Imhoff och Pfingsten överskridit sin fullmakt.[1]