Ferenc Fricsay
From Wikipedia, the free encyclopedia
Ferenc Fricsay, född 9 augusti 1914 i Budapest, död 20 februari 1963 i Basel, var en ungersk dirigent.
Ferenc Fricsay | |
![]() | |
Född | 9 augusti 1914[1][2][3] Budapest[4] |
---|---|
Död | 20 februari 1963[1][5][3] (48 år) Basel[6], Schweiz |
Begravd | Ermatingen Cemetery |
Medborgare i | Ungern och Österrike |
Utbildad vid | Liszt-akademien ![]() |
Sysselsättning | Dirigent, dirigent |
Arbetsgivare | Bayerska statsoperan |
Barn | András Fricsay (f. 1942) |
Utmärkelser | |
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset | |
Redigera Wikidata |
Fricsay studerade i Budapest för Béla Bartók och Zoltán Kodály, vilkas musik han senare skulle bli en av de främsta uttolkarna av. Efter att med stor framgång ha verkat som dirigent i hemlandet under Andra världskriget, inledde han sin internationella karriär med ett framträdande vid Festspelen i Salzburg 1947, då han ersatte den insjuknade Otto Klemperer.
Fricsay innehade flera prestigefyllda poster och var en ofta förekommande gästdirigent vid många europeiska konsert- och operahus. Ett av hans mest uppmärksammade framträdanden var när han 1961 dirigerade Mozarts Don Giovanni vid invigningen av Deutsche Oper i Berlin. Vid sidan av Herbert von Karajan var han en av de dirigenter som förekom flitigast på Deutsche Grammophons inspelningar under 1950- och 1960-talen. Flera av dessa inspelningar fick internationella utmärkelser och står sig än i dag väl i jämförelse med modernare. Som exempel kan nämnas hans tolkning av Beethovens nionde symfoni med Berlinerfilharmonikerna och med bland andra Irmgard Seefried och Dietrich Fischer-Dieskau som solister, en inspelning som av många rankas som en av de bästa av detta verk under hela 1900-talet.
![Thumb image](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/1f/GraveFerencFricsay-ErmatingenCemeteryTG_RomanDeckert25022024.jpg/640px-GraveFerencFricsay-ErmatingenCemeteryTG_RomanDeckert25022024.jpg)
Fricsay hittade sin sista viloplats på kyrkogården i Ermatingen i den schweiziska kantonen Thurgau, där familjen slog sig ner 1952. Hans mor Berta, född Lengyel (1876-1963), dog mindre än en månad efter Fricsay och begravdes i samma grav. Hans barnbarn Dominic-Ferenc Dobay (1972-1992), hans första fru Martha Fricsay-Telbisz (1915-1997) och Herta Stein (1912-2005) begravdes också på samma plats. 2015 förklarades graven av kommunen som ett minnesmärke som är skyddat från upplösning.[7]