Eugenio Beltrami
italiensk matematiker / From Wikipedia, the free encyclopedia
Eugenio Beltrami, född 16 november 1835 i Cremona, död 4 juni 1899 i Rom, var en italiensk matematiker. Beltrami var framstående på en rad olika områden: inom icke-euklidisk geometri såväl som differentialekvation, elektricitet, fluidmekanik och magnetism.
Eugenio Beltrami | |
Född | 16 november 1835[1][2][3] Cremona[4][5] |
---|---|
Död | 18 februari 1900[2][3][6] (64 år) Rom[4][5] |
Medborgare i | Kungariket Italien |
Utbildad vid | Universitetet i Pavia, [7] |
Sysselsättning | Matematiker, fysiker[8], politiker, universitetslärare, lantmätare[8] |
Befattning | |
Ledamot av Kungariket Italiens senat Ordförande (1898–) Senator (1899–)[7] | |
Arbetsgivare | Universitetet i Pavia Universitetet i Bologna (1862–) Universitetet i Pisa (1864–) La Sapienza (1873–)[7] |
Utmärkelser | |
Matematikpriset från Accademia dei XL (1875) Officer av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Storofficer av Italienska kronorden | |
Redigera Wikidata |
Han föddes i Lombardiet i nuvarande Italien, då en provins i det Österrikiska kejsardömet. Beltrami inledde 1853 studier i matematik vid universitetet i Pavia. Dock tvingades han till avbrott i studierna 1856 av ekonomiska skäl. Han arbetade därefter en tid som järnvägsingenjör. Beltrami utsågs till professor vid universitetet i Bologna 1862, samma år som han lade fram sin första avhandling. Senare kom Beltrami att undervisa vid universiteten i Pisa, Pavia och från 1891 i Rom. Han tilldelades matematikpriset från Accademia dei XL 1875.